I det rika, fascinerande, spännande språket hindulooni erbjuder kanske verben den största utmaningen, men även den mest transcendentala upplevelse av logik. Man kan med ett hindulooniverb mycket exakt uttrycka det man tänker, förutsatt att man har koll på grammatiken. Har bara den man talar med också koll på reglerna, gör man sig förstådd.
Alla verb böjs på samma sätt, med den skillnaden att det finns konsonantstammar och vokalstammar. De har samma ändelser, men stammen fungerar olika.
Konsonantstammarna slutar på –a i grundform, till exempel eta (äta). Detta –a behålls i de böjda formerna (med undantag för optativerna, där det kan slopas om man så vill). Det slopas före diatessuffix.
Vokalstammarna slutar på –āa eller annan vokal än a följd av –a, till exempel sikāa (titta). Verb som slutar på –āa slopar det korta a:et men behåller det långa. Verb med annan vokal, till exempel makeadingoa (utspela sig), behåller a:et.
Verben har dessa tempus:
· presens indikativ aktivum etāo, etāi, etā, etāō, etāī, etārong
jag äter
· presens indikativ passivum etēo, etēi, etē, etēō, etēī, etērong
jag äts
· presens indikativ reflexivum etīo, etīi[1], etī, etīō, etīī, etīrong
jag äter mig
· presens konjunktiv aktivum etabongāo, etabongāi, o.s.v.
jag äte
· presens konjunktiv passivum etabongēo, etabongēi, o.s.v.
jag ätes
· presens konjunktiv reflexivum etabongīo, etabongīi[2], o.s.v.
jag äte mig
· presens optativ aktivum etahaledongāo, etahaledongāi…
må jag äta
· presens optativ passivum etahaledongēo, etahaledongēi…
må jag ätas
· presens optativ reflexivum etahaledongīo, etahaledongīi…[3]
må jag äta mig
· presens indikativ humilitatis aktivum etāao, etāai, etāa, etāaō, etāaī, etāarong
jag äter ödmjukt
· presens indikativ humilitatis passivum etēeo, etēei, etēe, etēeō, etēeī, etēerong
jag äts ödmjukt
· presens indikativ humilitatis reflexivum etīio, etīii, etīi[4], etīiō, etīiī, etīirong
jag äter mig ödmjukt
· presens konjunktiv humilitatis aktivum etabongāao, etabongāai, etabongāa…
jag äte mig ödmjukt
· presens konjunktiv humilitatis passivum etabongēeo, etabongēei, etabongēe…
jag ätes ödmjukt
· presens konjunktiv humilitatis reflexivum etabongīio, etabongīii, etabongīi[5]…
jag äte mig ödmjukt
· presens optativ humilitatis aktivum etahaledongāao, etahaledongāai…[6]
må jag äta ödmjukt
· presens optativ humilitatis passivum etahaledongēo, etahaledongēi…
må jag ätas ödmjukt
· presens optativ humilitatis reflexivum etahaledongīo, etahaledongīi…
må jag äta mig ödmjukt
· presens indikativ hyperaktivum lălalalalāetāo
jag äter och äter och äter
· presens konjunktiv hyperaktivum lălalalalāetēo
jag äte och äte och äte
· presens optativ hyperaktivum lălalalalāetīo
må jag äta och äta och äta
· presens indikativ possibilitatum realitatis aktivum etasjpliffăo
jag får äta
· presens indikativ possibilitatum realitatis passivum etasjpliffēo
jag får ätas
· presens indikativ possibilitatum realitatis reflexivum etasjpliffīo
jag får äta mig
· presens konjunktiv possibilitatum realitatis aktivum etasjpliffbongāo
jag få äta
· presens konjunktiv possibilitatum realitatis passivum etasjpliffbongēo
jag få ätas
· presens konjunktiv possibilitatum realitatis reflexivum etasjpliffbongīo
jag få äta mig
· presens optativ possibilitatum realitatis aktivum etasjpliffhaledongāo
må jag få äta
· presens optativ possibilitatum realitatis passivum etasjpliffhaledongēo
må jag få ätas
· presens optativ possibilitatum realitatis reflexivum etasjpliffhaledongīo
må jag få äta mig
· presens indikativ possibilitatum hypoteticum aktivum etamarengaāo
får jag äta
· presens indikativ possibilitatum hypoteticum passivum etamarengaēo
får jag ätas
· presens indikativ possibilitatum hypoteticum reflexivum etamarengaīo
får jag äta mig
· presens konjunktiv possibilitatum hypoteticum aktivum etamarengabongāo
få jag äta
· presens konjunktiv possibilitatum hypoteticum passivum etamarengabongēo
få jag ätas
· presens konjunktiv possibilitatum hypoteticum reflexivum etamarengabongīo
få jag äta mig
· presens optativ possibilitatum hypoteticum aktivum[7] etamarengahaledongāo
må det vara så att jag må få äta
· presens optativ possibilitatum hypoteticum passivum etamarengahaledongēo
må det vara så att jag må få ätas
· presens optativ possibilitatum hypoteticum reflexivum etamarengahaledongīo
må det vara så att jag må få äta mig
· preteritum imperfektum indikativ aktivum etadeāo, etadeāi…[8]
jag (höll på och) åt
· preteritum imperfektum indikativ passivum etadeēo, etadeēi…
jag (höll på och) åts
· preteritum imperfektum indikativ reflexivum etadeīo, etadeīi…
jag (höll på och) åt mig
· preteritum imperfektum konjunktiv aktivum etadebongāo, etadebongāi…
jag åte (länge)
· preteritum imperfektum konjunktiv passivum etadebongēo, etadebongēi…
jag åtes (länge)
· preteritum imperfektum konjunktiv reflexivum etadebongīo, etadebongīi...
jag åte mig (länge)
· preteritum imperfektum optativ aktivum etadehaledongāo, etadehaledongāi...[9]
måtte jag äta
· preteritum imperfektum optativ passivum etadehaledongēo, etadehaledongēi…
måtte jag ätas
· preteritum imperfektum optativ reflexivum etadehaledongīo, etadehaledongīi…
måtte jag äta mig
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ aktivum etaddeāo, etaddeāi, etaddeā…
jag höll på och åt med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ passivum etaddeēo, etaddeēi, etaddeē…
jag höll på och åts med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ reflexivum etaddeīo, etaddeīi, etaddeī…
jag höll på och åt mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv aktivum etaddebongāo, etaddebongāi…
jag hölle på och åt med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv passivum etaddebongēo, etaddebongēi…
jag hölle på och åts med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv reflexivum etaddebongīo, etaddebongīi…
jag hölle på och åt mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis optativ aktivum etaddehaledongāo, etaddehaledongāi…
måtte det vara så att jag höll på och åt med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis optativ passivum etaddehaledongēo, etaddehaledongēi…
måtte det vara så att jag höll på och åts med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum humilitatis optativ reflexivum etaddehaledongīo, etaddehaledongīi…
måtte det vara så att jag höll på och åt mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum imperfektum indikativ possibilitatum realitatis aktivum etadesjpliffāo
jag (höll på och) fick äta
· preteritum imperfektum indikativ possibilitatum realitatis passivum etadesjpliffēo
jag (höll på och) fick ätas
· preteritum imperfektum indikativ possibilitatum realitatis reflexivum etadesjpliffīo
jag (höll på och) fick äta mig
· preteritum imperfektum konjunktiv possibilitatum realitatis aktivum etadesjpliffbongāo
jag (höll på och) finge äta
· preteritum imperfektum konjunktiv possibilitatum realitatis passivum etadesjpliffbongēo
jag (höll på och) finge ätas
· preteritum imperfektum konjunktiv possibilitatum realitatis reflexivum etadesjpliffbongīo
jag (höll på och) finge äta mig
· preteritum imperfektum optativ possibilitatum realitatis aktivum etadesjpliffhaledongāo
måtte det vara så att jag (höll på och) fick äta
· preteritum imperfektum optativ possibilitatum realitatis passivum etadesjpliffhaledongēo
måtte det vara så att jag (höll på och) fick ätas
· preteritum imperfektum optativ possibilitatum realitatis reflexivum etadesjpliffhaledongīo
måtte det vara så att jag (höll på och) fick äta mig
· preteritum imperfektum indikativ possibilitatum hypoteticum aktivum etademarengaāo
fick jag (hålla på och) äta
· preteritum imperfektum indikativ possibilitatum hypoteticum passivum etademarengaēo
fick jag (hålla på och) ätas
· preteritum imperfektum indikativ possibilitatum hypoteticum reflexivum etademarengaīo
fick jag (hålla på och) äta mig
· preteritum imperfektum konjunktiv possibilitatum hypoteticum aktivum etadebongmarengaāo
finge jag (hålla på och) äta
· preteritum imperfektum konjunktiv possibilitatum hypoteticum passivum etadebongmarengaēo
finge jag (hålla på och) ätas
· preteritum imperfektum konjunktiv possibilitatum hypoteticum reflexivum etadebongmarengaīo
finge jag (hålla på och) äta
· preteritum imperfektum optativ possibilitatum hypoteticum aktivum etadehaledongmarengaāo
måtte det vara så att jag fick (hålla på och) äta
· preteritum imperfektum optativ possibilitatum hypoteticum passivum etadehaledongmarengaēo
måtte det vara så att jag fick (hålla på och) ätas
· preteritum imperfektum optativ possibilitatum hypoteticum reflexivum etadehaledongmarengaīo
måtte det vara så att jag fick (hålla på och) äta
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ possibilitatum realitatis aktivum etaddesjpliffāo
jag (höll på och) fick äta med en känsla av harmoni och tillförsikt
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ possibilitatum realitatis passivum etaddesjpliffēo
jag (höll på och) fick ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ possibilitatum realitatis reflexivum etaddesjpliffīo
jag (höll på och) fick äta mig med en känsla av harmoni och tillförsikt
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum realitatis aktivum
jag (höll på och) finge äta med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddebongsjpliffāo
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum realitatis passivum
jag (höll på och) finge ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddebongsjpliffēo
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum realitatis reflexivum
jag (höll på och) finge äta mig med en känsla av harmoni och tillför
etaddebongsjpliffīo
· preteritum imperfektum humilitatis optativ possibilitatum realitatis aktivum
måtte det vara så att jag (höll på och) fick äta med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddehaledongsjpliffāo
· preteritum imperfektum humilitatis optativ possibilitatum realitatis passivum
måtte det vara så att jag (höll på och) fick ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddehaledongsjpliffēo
· preteritum imperfektum humilitatis optativ possibilitatum realitatis reflexivum
måtte det vara så att jag (höll på och) fick äta mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddehaledongsjpliffīo
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ possibilitatum hypoteticum aktivum
fick jag (hålla på och) äta med en känsla av harmoni och tillförsikt
etaddemarengaāo
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ possibilitatum hypoteticum passivum
fick jag (hålla på och) ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt
etaddemarengaēo
· preteritum imperfektum humilitatis indikativ possibilitatum hypoteticum reflexivum
fick jag (hålla på och) äta mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddemarengaīo
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum hypoteticum aktivum
finge jag (hålla på och) äta med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddebongmarengaāo
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum hypoteticum passivum
finge jag (hålla på och) ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt
etaddebongmarengaēo
· preteritum imperfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum hypoteticum reflexivum
finge jag (hålla på och) äta med en känsla av harmoni och tillförsikt
etaddebongmarengaīo
· preteritum imperfektum humilitatis optativ possibilitatum hypoteticum aktivum
måtte det vara så att jag fick (hålla på och) äta med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddehaledongmarengaāo
· preteritum imperfektum humilitatis optativ possibilitatum hypoteticum passivum
måtte det vara så att jag fick (hålla på och) ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddehaledongmarengaēo
· preteritum imperfektum humilitatis optativ possibilitatum hypoteticum reflexivum
måtte det vara så att jag fick (hålla på och) äta mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etaddehaledongmarengaīo
· preteritum perfektum indikativ aktivum etadēāo, etadēāi, etadēā, etadēāō…
jag åt upp; jag har ätit
· preteritum perfektum indikativ passivum etadēēo, etadēēi, etadēē…
jag åts upp; jag har ätits
· preteritum perfektum indikativ reflexivum etadēīo, etadēīi, etadēī…
jag åt upp mig; jag har ätit mig
· preteritum perfektum konjunktiv aktivum etadēbongāo, etadēbongāi…
jag åte upp; jag har ätit
· preteritum perfektum konjunktiv passivum etadēbongēo, etadēbongēi…
jag åtes upp; jag har ätits
· preteritum perfektum konjunktiv reflexivum etadēbongīo, etadēbongīi…
jag åte upp mig; jag har ätit upp mig
· preteritum perfektum optativ aktivum etadēhaledongāo, etadēhaledongāi…
må jag ha ätit upp
· preteritum perfektum optativ passivum etadēhaledongēo, etadēhaledongēi…
må jag ha ätits upp
· preteritum perfektum optativ reflexivum etadēhaledongīo, etadēhaledongīi…
må jag ha ätit upp mig
· preteritum perfektum humilitatis indikativ aktivum etadēeāo, etadēeāi…
jag åt upp med en känsla av tillförsikt och harmoni;
jag har ätit med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis indikativ passivum etadēeēo, etadēeēi…
jag åts upp med en känsla av tillförsikt och harmoni;
jag har ätits med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis indikativ reflexivum etadēeīo, etadēeīi…
jag åt upp mig med en känsla av tillförsikt och harmoni;
jag har ätit mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv aktivum etadēebongāo, etadēebongāi…
jag åte upp med en känsla av tillförsikt och harmoni;
jag har ätit upp med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv passivum etadēebongēo, etadēebongēi…
jag åtes upp med en känsla av tillförsikt och harmoni;
jag har ätits upp med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv reflexivum etadēebongīo, etadēebongīi…
jag åte upp mig med en känsla av tillförsikt och harmoni;
jag har ätit mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis optativ aktivum etadēehaledongāo, etadēehaledongāi...
må jag ha ätit med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis optativ passivum etadēehaledongēo, etadēehaledongēi...
må jag ha ätits med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum humilitatis optativ reflexivum etadēehaledongīo, etadēehaledongīi...
må jag ha ätit mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum perfektum indikativ possibilitatum realitatis aktivum etadēsjpliffāo
jag fick äta upp
· preteritum perfektum indikativ possibilitatum realitatis passivum etadēsjpliffēo
jag fick ätas upp
· preteritum perfektum indikativ possibilitatum realitatis reflexivum etadēsjpliffīo
jag fick äta upp mig
· preteritum perfektum konjunktiv possibilitatum realitatis aktivum etadēbongsjpliffāo
jag finge äta upp
· preteritum perfektum konjunktiv possibilitatum realitatis passivum etadēbongsjpliffēo
jag finge ätas upp
· preteritum perfektum konjunktiv possibilitatum realitatis reflexivum etadēbongsjpliffīo
jag finge äta upp mig
· preteritum perfektum optativ possibilitatum realitatis aktivum
måtte det vara så att jag fick äta upp etadēhaledongsjpliffāo
· preteritum perfektum optativ possibilitatum realitatis passivum
måtte det vara så att jag fick ätas upp etadēhaledongsjpliffēo
· preteritum perfektum optativ possibilitatum realitatis reflexivum
måtte det vara så att jag fick äta upp mig etadēhaledongsjpliffīo
· preteritum perfektum indikativ possibilitatum hypoteticum aktivum etadēmarengaāo
fick jag äta upp
· preteritum perfektum indikativ possibilitatum hypoteticum passivum etadēmarengaēo
fick jag ätas upp
· preteritum perfektum indikativ possibilitatum hypoteticum reflexivum etadēmarengaīo
fick jag äta upp mig
· preteritum perfektum konjunktiv possibilitatum hypoteticum aktivum etadēbongmarengaāo
finge jag äta upp
· preteritum perfektum konjunktiv possibilitatum hypoteticum passivum etadēbongmarengaēo
finge jag ätas upp
· preteritum perfektum konjunktiv possibilitatum hypoteticum reflexivum etadēbongmarengaīo
finge jag äta upp mig
· preteritum perfektum optativ possibilitatum hypoteticum aktivum[10] etadēhaledongmarengaāo
måtte det vara så att jag måtte få äta upp
· preteritum perfektum optativ possibilitatum hypoteticum passivum etadēhaledongmarengaēo
måtte det vara så att jag måtte få ätas upp
· preteritum perfektum optativ possibilitatum hypoteticum reflexivum etadēhaledongmarengaīo
måtte det vara så att jag måtte få äta upp mig
· preteritum perfektum humilitatis indikativ possibilitatum realitatis aktivum etadēesjpliffāo
jag fick äta upp med en känsla av harmoni och tillförsikt
· preteritum perfektum humilitatis indikativ possibilitatum realitatis passivum etadēesjpliffēo
jag fick ätas upp med en känsla av harmoni och tillförsikt
· preteritum perfektum humilitatis indikativ possibilitatum realitatis reflexivum etadēesjpliffīo
jag fick äta upp mig med en känsla av harmoni och tillförsikt
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum realitatis aktivum
jag finge äta upp med en känsla av harmoni och tillförsikt
etadēebongsjpliffāo
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum realitatis passivum
jag finge ätas upp med en känsla av harmoni och tillförsikt
etadēebongsjpliffēo
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum realitatis reflexivum
jag finge äta upp mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēebongsjpliffīo
· preteritum perfektum humilitatis optativ possibilitatum realitatis aktivum
måtte det vara så att jag fick äta upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēehaledongsjpliffāo
· preteritum perfektum humilitatis optativ possibilitatum realitatis passivum
måtte det vara så att jag fick ätas upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēehaledongsjpliffēo
· preteritum perfektum humilitatis optativ possibilitatum realitatis reflexivum
måtte det vara så att jag fick äta upp mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēehaledongsjpliffīo
· preteritum perfektum humilitatis indikativ possibilitatum hypoteticum aktivum
fick jag äta upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēemarengaāo
· preteritum perfektum humilitatis indikativ possibilitatum hypoteticum passivum
fick jag ätas upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēemarengaēo
· preteritum perfektum humilitatis indikativ possibilitatum hypoteticum reflexivum
fick jag äta upp mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēemarengaīo
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum hypoteticum aktivum
finge jag äta upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēebongmarengaāo
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum hypoteticum passivum
finge jag ätas upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēebongmarengaēo
· preteritum perfektum humilitatis konjunktiv possibilitatum hypoteticum reflexivum
finge jag äta upp mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēebongmarengaīo
· preteritum perfektum humilitatis optativ possibilitatum hypoteticum aktivum[11]
måtte det vara så att jag måtte få äta upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēehaledongmarengaāo
· preteritum perfektum humilitatis optativ possibilitatum hypoteticum passivum
måtte det vara så att jag måtte få ätas upp med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēehaledongmarengaēo
· preteritum perfektum humilitatis optativ possibilitatum hypoteticum reflexivum
måtte det vara så att jag måtte få äta upp mig med en känsla av harmoni och tillförsikt etadēehaledongmarengaīo
· preteritum pluskvamimperfektum indikativum aktivum etadadeāo, etadadeāi…
jag hade hållit på och äta
· preteritum pluskvamimperfektum indikativum passivum etadadeēo, etadadeēi…
jag hade hållit på och ätas
· preteritum pluskvamimperfektum indikativum reflexivum etadadeīo, etadadeīi…
jag hade hållit på och äta mig
· preteritum pluskvamimperfektum konjunktiv aktivum etabongadadeāo
jag hade hållit på och äta
· preteritum pluskvamimperfektum konjunktiv passivum etabongadadeēo
jag hade hållit på och ätas
· preteritum pluskvamimperfektum konjunktiv reflexivum etabongadadeīo
jag hade hållit på och äta mig
· preteritum pluskvamimperfektum optativ aktivum etahaledongadadeāo
måtte det vara så att jag hade hållit på och äta
· preteritum pluskvamimperfektum optativ passivum etahaledongadadeēo
måtte det vara så att jag hade hållit på och ätas
· preteritum pluskvamimperfektum optativ reflexivum etahaledongadadeīo
måtte det vara så att jag hade hållit på och äta mig
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis indikativum aktivum etaddarddeāo…
jag hade hållit på och äta med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis indikativum passivum etaddarddeēo…
jag hade hållit på och ätas med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis indikativum reflexivum etaddarddeīo…
jag hade hållit på och äta mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis konjunktiv aktivum etabongaddarddeāo...
jag hade hållit på och äta med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis konjunktiv passivum etabongaddarddeēo...
jag hade hållit på och ätas med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis konjunktiv reflexivum etabongaddarddeīo...
jag hade hållit på och äta mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis optativ aktivum etahaledongaddarddeāo
måtte det vara så att jag hade hållit på och äta med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis optativ passivum etahaledongaddarddeēo
måtte det vara så att jag hade hållit på och ätas med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamimperfektum humilitatis optativ reflexivum etahaledongaddarddeīo
måtte det vara så att jag hade hållit på och äta mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum indikativum aktivum etadadēāo, etadadēāi…
jag hade ätit
· preteritum pluskvamperfektum indikativum passivum etadadēēo
jag hade ätits
· preteritum pluskvamperfektum indikativum reflexivum etadadēīo
jag hade ätit mig
· preteritum pluskvamperfektum konjunktiv aktivum etabongadadēāo
jag hade ätit
· preteritum pluskvamperfektum konjunktiv passivum etabongadadēēo
jag hade ätits
· preteritum pluskvamperfektum konjunktiv reflexivum etabongadadēīo
jag hade ätit mig
· preteritum pluskvamperfektum optativ aktivum etahaledongadadēāo
måtte det vara så att jag hade ätit
· preteritum pluskvamperfektum optativ passivum etahaledongadadēēo
måtte det vara så att jag hade ätits
· preteritum pluskvamperfektum optativ reflexivum etahaledongadadēīo
måtte det vara så att jag hade ätit mig
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis indikativum aktivum etadadēeāo…
jag hade ätit med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis indikativum passivum etadadēeēo…
jag hade ätits med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis indikativum reflexivum etadadēeīo…
jag hade ätit mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis konjunktiv aktivum etadadēbongāo…
jag hade ätit med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis konjunktiv passivum etadadēbongēo
jag hade ätits med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis konjunktiv reflexivum etadadēbongīo
jag hade ätit mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis optativ aktivum etadadēhaledongāo…
måtte det vara så att jag hade ätit med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis optativ passivum etadadēhaledongēo
måtte det vara så att jag hade ätits med en känsla av tillförsikt och harmoni
· preteritum pluskvamperfektum humilitatis optativ reflexivum etadadēhaledongīo
måtte det vara så att jag hade ätit mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· futurum simplex aktivum[12] etapingāo, etapingāi, etapingā…
jag kommer att äta
· futurum simplex passivum etapingēo, etapingēi, etapingē…
jag kommer att ätas
· futurum simplex reflexivum etapingīo, etapingīi, etapingī…
jag kommer att äta mig
· futurum simplex konjunktiv aktivum etabongpingāo
jag komme att äta
· futurum simplex konjunktiv passivum etabongpingēo
jag komme att ätas
· futurum simplex konjunktiv reflexivum etabongpingīo
jag komme att äta mig
· futurum simplex optativ aktivum etahaledongpingāo/etapinghaledongāo[13]
må jag komma att äta
· futurum simplex optativ passivum etahaledongpingēo
må jag komma att ätas
· futurum simplex optativ reflexivum etahaledongpingīo
må jag komma att äta mig
· futurum simplex humilitatis indikativ aktivum etapingāao
jag kommer att äta med en känsla av tillförsikt och harmoni
· futurum simplex humilitatis indikativ passivum etapingēeo
jag kommer att ätas med en känsla av tillförsikt och harmoni
· futurum simplex humilitatis indikativ reflexivum etapingīio
jag kommer att äta mig med en känsla av tillförsikt och harmoni
· futurum simplex humilitatis konjunktiv aktivum etapingbongāao
jag komme att äta med en känsla av harmoni och tillförsikt
· futurum simplex humilitatis konjunktiv passivum etapingbongēeo
jag komme att ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt
· futurum simplex humilitatis konjunktiv reflexivum etapingbongīio
jag komme att äta mig med en känsla av harmoni och tillförsikt
· futurum simplex humilitatis optativ aktivum etapinghaledongāao
må jag komma att äta med en känsla av harmoni och tillförsikt
· futurum simplex humilitatis optativ passivum etapinghaledongēeo
må jag komma att ätas med en känsla av harmoni och tillförsikt
· futurum simplex humilitatis optativ reflexivum etapinghaledongīio
må jag komma att äta med en känsla av harmoni och tillförsikt
· futurum exaktum aktivum[14] etapangāo, etapangāi, etapangā…
jag kommer att ha ätit
· futurum exaktum passivum etapangēo, etapangēi, etapangē…
jag kommer att ha ätits
· futurum exaktum reflexivum etapangīo, etapangīi, etapangī…
jag kommer att ha ätit mig
· futurum exaktum konjunktiv aktivum etabongpangāo/etapangbongāo[15]
jag komme att ha ätit
· futurum exaktum konjunktiv passivum etabongpangēo
jag komme att ha ätits
· futurum exaktum konjunktiv reflexivum etabongpangīo
jag komme att ha ätit mig
· futurum exaktum optativ aktivum etapanghaledongāo, etapanghaledongāi
må jag komma att ha ätit
· futurum exaktum optativ passivum etapanghaledongēo
må jag komma att ha ätits
· futurum exaktum optativ reflexivum etapanghaledongīo
må jag komma att ha ätit mig
· futurum hyperexaktum aktivum[16] etapăddongāo,
jag kommer att komma att äta
· futurum hyperexaktum passivum etapăddongēo
jag kommer att komma att ätas
· futurum hyperexaktum reflexivum etapăddongīo
jag kommer att komma att äta mig
· futurum hyperexaktum konjunktiv aktivum etapāddongbongāo
jag komme att komma att äta
· futurum hyperexaktum konjunktiv passivum etapăddongbongēo
jag komme att komma att ätas
· futurum hyperexaktum konjunktiv reflexivum etapăddongbongīo
jag komme att komma att äta mig
· futurum hyperexaktum optativ aktivum etapāddonghaledongāo
må jag komma att komma att äta
· futurum hyperexaktum optativ passivum etapāddonghaledongēo
må jag komma att komma att ätas
· futurum hyperexaktum optativ reflexivum etapăddonghaledongīo
må jag komma att komma att äta mig
· futurum suprahyperexaktum aktivum[17] etapăddongaāo,
jag kommer att komma att ha ätit
· futurum suprahyperexaktum passivum etapăddongaēo
jag kommer att komma att ha ätits
· futurum suprahyperexaktum reflexivum etapăddongaīo
jag kommer att komma att ha ätit mig
· futurum suprahyperexaktum konjunktiv aktivum etapāddongabongāo
jag komme att komma att ha ätit
· futurum suprahyperexaktum konjunktiv passivum etapăddongabongēo
jag komme att komma att ha ätits
· futurum suprahyperexaktum konjunktiv reflexivum etapăddongabongīo
jag komme att komma att ha ätit mig
· futurum suprahyperexaktum optativ aktivum etapāddongahaledongāo
må jag komma att komma att ha ätit
· futurum suprahyperexaktum optativ passivum etapāddongahaledongēo
må jag komma att komma att ha ätits
· futurum suprahyperexaktum optativ reflexivum etapăddongahaledongīo
må jag komma att komma att ha ätit mig
· futurum simplex possibilitatum realitatis aktivum etapingsjpliffāo, etapingsjpliffāi…
jag kommer att få äta
· futurum simplex possibilitatum realitatis passivum etapingsjpliffēo
jag kommer att få ätas
· futurum simplex possibilitatum realitatis reflexivum etapingsjpliffīo
jag kommer att få äta mig
· futurum exaktum possibilitatum realitatis aktivum etapangsjpliffāo, etapangsjpliffāi…
jag kommer att ha fått äta
· futurum exaktum possibilitatum realitatis passivum etapangsjpliffēo
jag kommer att ha fått ätas
· futurum exaktum possibilitatum realitatis reflexivum etapangsjpliffīo
jag kommer att ha fått äta mig
· futurum simplex possibilitatum hypoteticum aktivum
kommer jag att få äta
· futurum simplex possibilitatum hypoteticum passivum
kommer jag att få ätas
· futurum simplex possibilitatum hypoteticum reflexivum
kommer jag att få äta mig
· futurum exaktum possibilitatum hypoteticum aktivum
kommer jag att ha fått äta
· futurum exaktum possibilitatum hypoteticum passivum
kommer jag att ha fått ätas
· futurum exaktum possibilitatum hypoteticum reflexivum
kommer jag att ha fått äta mig
· fututum etapong.[18]
· fiturum etaóāo
· possibilitatum realitatis etasjpliffāo, etasjpliffāi…
jag får äta
· possibilitatutum hypoteticum etamarengaāo, etamarengaāi…
får jag äta
· luminosum indikativum aktivum ljusigaetāo
jag äter i solskenet och mår gott
Ändelserna i korthet –
Sjulūttadhēdiridongbing ī p´rfòodigno-īī
· Personändelser:
jag -o
du -i
han/hon/den/det nolländelse
vi -ō
ni -ī
de -rong
· aktivum -ā
· passivum -ē
· reflexivum -ī
lălalalalā-
Denna form, som skapas med prefix, används
bara i presens indikativ, konjunktiv och optativ. Den antyder att något sker frenetiskt och upprepade gånger eller med stor iver. Rent formellt räknas den som ett modus.
· aktivum humilitatis -āa-
· passivum humilitatis -ēe-
· reflexivum humilitatis -īi-
Dessa ändelser används för att nyansera presens- och futurumformer. Dåtidsformerna har andra humilitatis-ändelser.
· konjunktiv -bong-
· optativ -haledong-
· preteritum imperfektum -ade-
· preteritum perfektum -adē-
· preteritum imperfektum humilitatis -adde-
· preteritum perfektum humilitatis –adēe
· futurum simplex -ping-
· futurum exaktum -pang-
· futurum hyperexaktum -păddong- (Används för att tala om vad man i en framtida talsituation kommer att ytterligare längre fram göra.)
· futurum suprahyperexaktum -păddonga- (Används för att tala om vad man i ett framtida talmoment kommer att ha gjort längre fram i framtiden.)
· fututum -pong- (Används för att tala om att något gått åt skogen och inte är värt att tänka på längre.)
· fiturum -ó- (Används istället för futurum när man talar om att något kommer att förvandlas till något.)
· possibilitatum realitatis -sjpliff- (Ger verbet betydelsen ”får” eller ”fick”, till exempel etasjpliffāo = jag får äta.)
· possibilitatutum hypoteticum -marenga- (Ger verbet betydelsen ”får” eller ”fick” ur ett hypotetiskt perspektiv, ”måtte få”. Det används även i frågor. Etamarengaāo? = Får jag äta?)
· possibilitatum possibilitatis -goffu- (Ger verbet betydelsen ”kan”).
· iterativ -pelargong- (Används för att tala om att handlingen upprepas flera gånger. I imperfektiv aspekt ser man inget slut på handlingen. I perfekt höll handlingen på tills man blev klar. Till exempel igen etapangpelargongāo (fut. ex. ind. akt. it. 1 p. sg.) = jag skall komma att ha ätit en massa gånger (tills maten är slut).)
· prefixet bong- antyder att handlingen är eller var upprepad, men inte nödvändigtvis så många gånger. Ofta är det en vana som det handlar om. Skillnaden från -pelargong-infixet är att bong- inte har några irriterande konnotationer.
· Konditionalis I bildas genom prefixet titikā (till exempel titikā-et-ade-ā-o = jag skulle hålla på och äta, titikā-et-adē-haledong-ā-o = jag önskar att jag skulle ha ätit upp, titikā-et-adēe-haledong-ī-o = jag önskar att jag skulle ha ätit upp mig med en känsla av tillförsikt och ödmjukhet).
· Konditionalis II bildas med prefixet titikūū (till exempel titikūū-et-ade-ā-o = jag skulle ha hållit på och äta, titikūū-et-adēe-haledong-ī-o = jag önskade att jag skulle ha ätit upp mig med en känsla av tillförsikt och ödmjukhet).
· Pluskvamimperfekt bildas genom fördubbling av imperfektändelsen, -adede-. Det betyder att en handling hade varit under pågående vid en tidpunkt före den i dåtid då den återges.
· Pluskvamperfekt bildas med -adadē-. Tempuset används för avslutade händelser i dåtid före den tid då talaren talar.
· Pluskvamimperfekt humilitatis bildas med -addardde-.
· Pluskvamperfekt humilitatis bildas med -adadēe-.
· Amicum bildas med hjälp av -wadalong- och får betydelsen med ett vänligt sinnelag.
· Imperativ bildas genom att man förlänger den sista vokalen MYCKET. Denna hindulooniska prolongans skall icke ses som en egen form (det är mycket noga att imperativ egentligen inte finns), utan som en slags hypermodussläkting. Prolongans används även i andra tillfällen, som då man kärleksfullt vill visa att man tycker om något. Den typiska formen av detta är sacrativ.
· Luminosum indikativum aktivum -ljusiga- används som prefix till presens indikativ och betyder att man gör något i solskenet och att man mår gott. Det kan också betyda att handlingen utförs i en känsla av upplysthet.
Ordning för prefix, infix och suffix –
Mmm prt prtordŭū-īīdiridong, īordŭū-īīdiridong ö ullaordŭū-īīdiridong
Den ansenliga mängden prefix, infix och suffix kan förvirra den bäste grammatiker. Men det finns enkla regler för i vilken ordning de kommer. De kan sammanfattas sålunda:
· Prefix går först.
· Efter prefixen kommer ordstammen.
· Därefter läggs först tempusändelse.
· Sedan kommer modus. I fråga om flera modus (de går att kombinera) kan man sätta dem i den ordning man gillar bäst.
· Näst sist kommer diatesen[19].
· Och därefter person.
2) iterativprefix (bong) –
3) verbstam –
4) tempusinfix –
5) modusinfix –
6) diatessuffix –
7) personändelse.
Ett enkelt exempel:
Verbet eta (äta)
Stammen är et-. Vi böjer det i pres. ind. akt. 1 pers. sg.
1 (behövs ej) – 2 (behövs ej) – 3 et – 4 (behövs ej) – 5 (behövs ej) – 6 ā – 7 o
Härnäst en oerhört praktisk tabell med de olika prefixen, infixen och suffixen som ett verb kan innehålla. De är ordnade från vänster till höger i den ordning de kommer i verben. Observera att inte alla tempus kan innehålla alla former! (Detta anges i tabellen.) Possibilitatuminfixen kan placeras före eller efter modusformerna – dock inte både före och efter. Man kan inte heller sätta dubbla iterativmarkeringar på ett verb.
SAMMANFATTNING AV VERBSYSTEMET
På grund av tekniska krångel är det några fel i tabellen. I modusspalten skall formerna vara velìm och krangò.
Hjälpverbet Galongu – ”Galongu”
För att uttrycka moralisk, pliktkänd eller artighetsgrundad skyldighet att utföra en handling, använder man det oböjliga verbet galongu, som kan översättas med skall. Oftast ses det i frågor. Det följs i gammal tradition av infinitiv. Exempel:
skall jag hjälpa dig?
galongu minka-dūan?
skall jag äta upp chapatisen åt dig?
egō galongu pingueta chapatikāān-rdūeooo?
Shall I compare thee to a summer’s day?
Egō galongu jemmŭfrda-dūan mē ennan grönskedagenöö?
Nu kan det ju vara ganska svårt att veta vem det är som skall utföra en handling, om man använder infinitiv. Därför används personböjd presens när man känner behov att förtydliga. Exempel:
skall du hjälpa honom?
galongu minkāi-ūon?
Hur bildar man particip? – Prtedingovadedē?
Presens particip bildas med hjälp av ändelsen -dippo, som sätts efter infinitiven.
Några exempel:
ätande
etadippo
sjungande
sungadippo
Perfekt particip bildas genom ändelsen –dong, efter infinitiven.
Exempel:
äten
etadong
sjungen
sungadong
Perfekt particip kan negeras. Exempel:
ej färdigsjungen
ĕesungadong
Imperfekt particip bildas med ändelsen –hippo, efter infinitiven.
Exempel:
äten
etahippo
sjungen
sungahippo
Skillnaden mellan perfekt och imperfekt är att perfekt participen avspeglar en avslutad händelse, till exempel ”en uppäten smörgås” (ennan etadong buröödubaong), medan imperfekt skildrar ett objekt under det att det genomgår en handling, till exempel ”en smörgås som man höll på att äta på” (ennan etahippo buröödubaong).
Nuförtiden böjs participen sällan, men de kan böjas i alla kasus om man önskar att krångla till tillvaron lite.
Satsförkortande lokativparticipkonstruktioner – Krockdiridong
Uttryck som ”det i boken skrivna”, ”det i handen liggande”, ”de i handskfacket glömda” och så vidare, kan konstrueras med en sammansatt participform, som på hindulooni kallas för krock. Den består av ett substantiv böjt i lokativ (i regel bestämd form singularis) och ett particip i bestämd form. Exempel:
det i boken skrivna
llulēīīf´r’tadongbing
Den mest korrekta formen har bestämd form på såväl substantivet som participet:
llulēīībingf´r’tadongbing
Man kan även samla de bestämda suffixen sist:
llulēīīf´r’tadongbingbing
Den första formen är dock den som används mest, även om det innebär att man inte kan skilja mellan det som står skrivet i en bok och det som står skrivet i boken.
Om man vill uttrycka något som står skrivet i en bok eller i boken blir det:
llulēīīf´r’tadong
respektive
llulēīībingf´r’tadong.
Dessa former är dock ovanliga.
Formen kan sammanhopas med ett substantiv. Exempel:
det i ansiktet växande håret
mókhikreskadippoluddóbing
Differentialverbal-konstruktioner –
Biffódiridong
Om man vill uttrycka att skilda subjekt, som ej är personliga pronomen, utför olika handlingar på en gång, kan man bilda ett sammansatt verb. Man börjar med subjekten och därpå verben i samma ordning och i den form (i fråga om numerus) som gäller för respektive subjekt. Om något av subjekten har ett objekt, inordnas detta som prefix till verbet. Exempel:
katten leker och gurun sjunger
pellebinggurubinggósāsungā
katten leker, gurun sjunger och mamma lagar kål med känsla
pellebinggurubingmamma-
gósāsungā-
trfladingoamakorlderöāānetadongā
Något om modusanvändningen – Kippāōū rlt bodongaēēbĕrūkāmă
Indikativ används i de flesta fall. Det är verklighetens modus, och antyder att det som sägs är mer eller mindre överensstämmande med verkligheten. Några exempel:
Jag är inte en groda.
Egōo ĕe ärāo ennan harapadonga.
Du ser grodan.
Dūa tittāi harapadonganbing.
Vi åt upp grodan.
Etadēāō harapadonganbing.
Konjunktiv används för att markera osäkerhet, förmodan och överhuvudtaget sådant som inte är verklighetsförankrat. Det styrs även av en del konjunktioner. Exempel:
Jag tror att du är en groda.
Egōo tŏrderöörahadelongāo ūt dūa ära-
bongāi ennan harapadonga.
Konjunktiv (oftast imperfekt eller perfekt, men presens ibland för att förstärka en stark längtan) används även efter adjektiv med ändelsen –ē, som skapar betydelsen ”det vore … om”. Exempel:
Det vore bra om ni sjönge.
Mumusigē sungahadelongāī.
Typiskt är det med konjunktiv efter följande konstruktioner:
· jag vill att… velandēāo ūt…
· jag tror att… tòrderöörāo ūt…
· jag får för mig att… pollabongkōtŏrderöörāo ūt…
· jag känner ett starkt behov av att det måtte… gronguāo ūt…
· jag besvärar dig om att du måtte… klemāo-dūon/dūan ūt…
Konjunktiv används inte efter jag vill inte att, eftersom det man inte vill visserligen kan ses som overkligt, men ickeviljan är verklig.
Efter jag skulle vilja används optativ, då förhoppningen känns starkare. Exempel:
Jag skulle vilja att du komme till mig (Dino Buzzati)
Titikavelandeadeāo ūt garamasalāadehaledongāi rtö egōoĭ
Optativ används företrädesvis för förhoppningar och önskningar. Det används även (frivilligt) i indirekta frågor. Detta berättas det om senare.
Ren optativ, utan föregående modala verb eller liknande, kan översättas med ”hoppas att”, ”önskar att”, ”måtte”. De kan naturligtvis negeras. Exempel:
Jag hoppas att jag inte är en groda.
Ĕe ärahaledongāo ennan harapadonga.
Efter optativ kan objektet böjas i blivativ, när man uttrycker en förhoppning att objektet skall bli någonting, förvandlas till någonting eller tillfriskna (varvid även predikatsfyllnad kan kasusböjas, mycket säreget för hindulooni.) Ett litet exempel:
Jag önskar att du förvandlas till en groda.
Poffahaledongēi ennan harapadongkalsong.
I dåtid, imperfekt, som antyder att det är själva förvandlingsstadiet man önskar, men inte nödvändigtvis att den fullbordas:
Poffahaledongadeēi ennan harapadongkalsong.
Och i perfekt, där det är själva förvandlingen man tycker är väsentligast.
Poffahaledongadēēi ennan harapadongkalsong.
Den rena optativen kan också kasusböjas i blivativ. Detta är unikt för språket. Man gör detta för att understryka en förhoppning om att något skall inträffa, att en förändring skall inträffa, liksom i exemplet ovan, men med den skillnaden att objektet/predikatsfyllnaden är underförstådd. Ett exempel:
Jag önskar att du förvandlas (till en groda).
Poffahaledongēikalsong.
Här använder man den feminina ändelsen, -kalsong, eftersom det underförstådda objektet är feminint (harapadonga, groda). Man kan även rätta ändelsebruket efter den tilltalade personens biologiska kön (maskulinum eller femininum; neutrum vore en förolämpning och rekommenderas inte). Samma mening kan alltså, till en man, uttryckas:
Poffahaledongēiibŭsĭbŭs.
Om man nu önskar att något skall genomgå en apotheos och förvandlas till, säg, en helig groda, kan man kombinera blivativ och sacrativ.
Jag önskar att du förvandlas till en helig groda.
Poffahaledongēi ennan harapadongkalsongōō.
Observera i exempelmeningarna att verbet är böjt i du-form. Betydelsen är ungefär ”måtte du förvandlas”. Det kan alltså översättas med jag önskar likaväl som du eller han, o.s.v. Optativen är ett personligt modus och uttrycker oftast den talandes önskan. Vill man uttrycka någon annans önskan får man ta till verbet öneskāa, som styr antingen konjunktiv (då ses önskningen som föga troligt att den skall slå in), optativ (normal önskan) eller indikativ (torrt konstaterande att någon önskar något, utan att den som konstaterar önskandet bryr sig om ifall önskan förverkligas).
Han önskar att du förvandlas till en groda.
Öneskāā ūt poffēi ennan harapadongkalsong.
Han önskar att du förvandlades till en groda (men så lär väl inte ske alls).
Öneskāā ūt poffabongēi ennan harapadongkalsong.
Han önskar att du måtte förvandlas till en groda.
Öneskāā ūt poffahaledongēi ennan harapadongkalsong.
Optativ används även i indirekta frågor, och i tjusigare tillfällen även i indirekt tal oavsett om det är frågor eller ej. Det får emellertid inte användas i huvudsats som medel för att återge citat. Exempel:
Vi såg en groda.
Tittadēāō ennan harapadongan.
De frågade om vi såg en groda.
Sŭpröjadēārong rlt tittahaledongadēāō ennan harapadongan.
De sade att vi såg en groda.
Prtĕrūadēārong ūt titt(ahaledong)adēāō ennan harapadongan.
Hypotetiska satsfogningar – Ohōdiridong
Hypotetiska satsfogningar är fullt möjliga på detta underbara språkmirakel. Man kan göra på flera sätt. Vi utgår i alla sätten från exempelmeningen jag skulle tänka som en groda, om jag vore en groda. Notera att detta går att böja i flera tempus! Skaffa tålamod och läs noggrant!
I hypotetiska satsfogningar, som inte har något med flodhästar att göra om man inte vill, är det viktigt att skilja på de båda satserna. Satsen jag skulle tänka som en groda, huvudsatsen, kallas för apodosis. Om jag vore en groda är protasis.
APODOSIS PROTASIS
presens konditionalis imperfekt konjunktiv
titikāfiloskāāo harapadongablongkō ärabongadeāo ennan harapadonga
presens konditionalis imperfekt optativ
titikāfiloskāāo harapadongablongkō ärahaledongadeāo ennan harapadonga
Konjunktiv är det vanliga i protasisdelen, men optativ kan användas för att uttrycka en önskan som i talögonblicket just infinner sig att så vore fallet.
imperfekt konjunktiv imperfekt optativ
filoskābongadeāo harapadongablongkō ärahaledongadeāo ennan harapadonga
Denna lösning innebär att man betonar det overkliga i det sagda. En viss önskan finns i protasisdelen, men den förringas av konjunktiven i apodosisförsteget, varför detta formuleringssätt ses som ganska neutralt.
imperfekt indikativ – objekt eller p.f. i blivativ[1] imperfekt konjunktiv/optativ
filoskadeāo harapadongkalsongblongkō ärabongadeāo ennan harapadonga
ärahaledongadeāo ennan harapadonga
Samma skillnad här att optativ uttrycker en plötslig önskan, dock icke så stark.
I sammanhang där båda leden upplevs som lika möjliga eller hypotetiska, används parallell imperfekt konjunktiv (även andra dåtidskonjunktiver är möjliga, beroende på vilken aspekt man vill lägga på handlingens tänkta utsträckning). Om vi tar Carl Michael Bellmans livet blev en smärta om ej vinet fanns som ett exempel:
sjprallabing blevabongadeā ajsan ĕe kókós wīnāān
Det är dock ett klumpigt exempel, eftersom finnas inte kan böjas. Men ni fattar grejen.
Verbmodulanter –
Makaorŭdūpoffadongdiridong
Väldigt många verb kan förses med prefix, som ändrar deras betydelse. Dessa räknas ibland som submodus, ibland som fristående modulanter. Det spelar ingen roll, bara man minns vad de betyder.
· Kisjki- anger att verbet utförs i liten utsträckning, eller i trånga utrymmen. Exempel:
han äter
etā
han äter lite, sitter och småpetar
kisjkietā
Observera dock, att om man vill betona att någon, i detta fall, äter lite, alltså inte mycket, blir det:
han äter lite
etā pyrttigakō.
Konstruktionerna kan naturligtvis kombineras. Exempel:
han sitter och småpetar och får bara i sig lite
kisjkietā pyrttigakō
Presensformerna och de olika futurumskapelserna kan prefigeras för att nyanseras. Ren presens är neutral i sin aspektkaraktär. Med prefix kan presens göras perfektivt, imperfektivt och extenderat.
· Pingu- ger en perfektiv betydelse, som ofta understryker verbets fullbordan och ett kvarvarande resultat:
han äter
etā
han äter klart
pinguetā
jag hittar
ahāo
heureka
pinguahāadēāo
· Kurămālŏng- ger en imperfektiv aspekt, som antyder en händelses långa utsträckning i tiden utan att man ser något slut på den:
han äter
etā
han äter och äter
kurămālŏngetā
· Dingdong- skapar en extenderad betydelse, med vilket förstås att det som görs ses som en pågående process, inte nödvändigtvis långvarig (utom i texter som handlar om gudavärldens kosmosuppehållande handlingar, så kallad extensio sacralis), men som just nu tagande rum:
han äter
etā
han håller på och äter (nu)
dingdongetā
Gud är städse i färd med att se oss
Hötteroppē dingdongtittā-egōdongon
Som synes böjs subjektet i extensio sacralis-användningen i sacrativ, vilket förtydligar verbaspekten också.
· Poffló- anger inledandet av en handling, och kan oftast översättas med börjar att. Det används i de flesta tempus där det rent logiskt kan brukas.
han börjar äta
pofflóetā
han kommer att börja äta
pofflópingetā
han hade börjat att hålla på och äta
pofflóetadedeā
· Poffwa- berättar medlet för en handling, och kan återges med genom att. Det kan hakas på infinitiv liksom böjda former. En poffwainfinitiv följd av bisats styr indikativ, men en böjd poffwaadverbialshuvudsats styr konjunktiv, även om resultatet i bisatsen ses som verkligt; detta eftersom totala konstruktionen ses som ett hypotetiskt ställnings-tagande; ”genom att han äter psykoslix ser han gröna elefanter” – han skulle inte se dem om det inte vore för det att han åte pillren.
genom att äta
poffwaeta
genom att han äter
poffwaetā
genom att han äter psykoslix ser han gröna elefanter
poffwaetā p´sykósjliksāāndiridongbing tittabongā gurunondiridong slongondiridong.
genom att han ätit
poffwaetadē
genom att han ätit lever han bra
poffwaetadē sjprallabongā mumusigkō
· Kluck- översätts med medan och berättar vad som sker samtidigt med ett annat verb. Detta kan även uttryckas med sammansatta verb, där ”medan”-handlingen uttrycks med kluckprefigerad infinitiv före personböjd verbform. Exempel:
medan han äter
klucketā
han sjunger medan han äter
sungā klucketā
han ätandesjunger
klucketasungā
· Slutligen anger suffixet –la, som är en kortform av hyperaktivprefixet lălalalalā, att en handling utförs ganska energiskt; det kombineras oftast med prefixet megalo-.
föra
aga
skaka
megaloagala
Verbalobjektssammansättningar – Makaorūdūēērickĕtteningēēkoppelahópadingodiridong
Ett verb kan kombineras med dess objekt till ett verbalobjektsverb. I regel är det ackusativobjekt som på detta sätt läggs på verben. Substantivet (pronomen kan inte på detta sätt kopplas på verb) står då i ackusativ och följs av verbet. Exempel:
lullēāā + lesena > lullēāānlesena
läsa en bok, läsa böcker
I dessa konstruktioner används oftast inte pluralform av objektet, om man inte verkligen vill understryka att objektet är pluralt. Exempel:
läsa böcker (bok på bok)
lullēāāndiridonglesena
Ren nominativ används när objektet inte känns så objektifierat. Det kan kännas som en nödvändighet för att utföra verbet. Exempel:
andas frisk luft
fresjenāāluffutuāānandāa
Som synes kan objektet förses med adjektivattribut (som inte böjs i kasus).
När objektet är dativobjekt sätts substantivet i dativ. Exempel:
guru + senka > guruĭsenka
ge till gurun
Ackusativobjekt och dativobjekt kan kombineras. Exempel:
guruĭlullēāānsenka
ge boken till gurun, ge en bok till gurun
När dativobjektet ses som den som har nytta av det som utförs, böjs ej ackusativobjektet i ackusativ, utan står i nominativ. Exempel:
guruĭlullēāālesena
läsa boken åt gurun
Bestämd form används ej i dativobjektskonstruktioner. Är detta viktigt (om man måste förstå att det är gurun och inte en guru eller guruer som avses), får man lösa upp verben till normala fraser.
Verbnyanseringsprefix – Makaorŭdūēēsjpómēēennananaorūdūdiridong
På hindulooni finns inga verbpartiklar, som på svenska med sjunga upp, spela in, kasta ut. Man använder istället verbprefix. Det roliga med dem är att de, förutom att nyansera verbets betydelse, omvandlar (den neutrala) aspekten till perfektiv.[2] För att motverka detta får man i presens efter nyanseringsprefixet sätta ett kurămālŏng, som imperfekterar verbaspekten tillbaka till normalstadiet (nollaspekt i presens och futurum).
I dåtidstempus prefigerar man med bong- eller perlargong- för att återställa till imperfektiv aspekt, om man vill ha det. Man måste då använda imperfektiva tempora.
Ett nyanserat perfektivt verbtempus kan inte prefigeras till imperfektiv aspekt. Däremot mister ett nyanserat imperfektivt tempus sin aspekt och övergår till nollaspekt, vilket i övrigt inte finns i hindulooni i dåtidstempusen (de rena tempusen, alltså, inte de nyanserade).
För att sammanfatta prefigeringsaspektläran:
· I presens är grundaspekten noll (eller neutral).
· Prefigeras presens blir aspekten perfektiv.
· För att neutralisera ett perfektat prefigerat presensverb tillbaka till nollstadiet, infigeras kurămālŏng mellan prefix och resten av verbet.
· I dåtid är alla verb antingen perfektiva eller imperfektiva.
· Ett prefigerat verb i imperfektiv dåtidsaspekt blir neutralt, aspekten är noll.
· Ett prefigerat verb i imperfektiv dåtidsaspekt blir imperfektivt igen om man efter prefixet infigerar bong eller perlargong.
· Ett prefigerat verb i perfektiv dåtidsaspekt förblir perfektivt. Det kan inte göras om till imperfektiv aspekt.
Vanliga nyanseringsprefix är:
· av piffo
· be- pluff[3]
· från klapp
· in t´rö
· isär ritsj
· med mē
· ned mwe
· upp puppo
· ut tūt
· åter engongte
Exempel:
jag utvandrar inte
ĕe tūtt´r’skāo
eller hellre
ĕe kurămālŏngtūtt´r’skāo
Infinitiver –
Ūtadongdiridong
Det spännande språket fortsätter att förbrylla med många verbformer. Infinitiver är det gott om. Den vanligaste är den vanliga infinitiven (begreppet presens infinitiv är slopat). I listan anges de olika formerna. Ändelserna, som läggs till verbstammen, anges i fetstil. Unikt för hinduloonigrammatiken är prefixförsedda infinitiver. Även prefixen markeras i fett. Tänk på att infinitivprefixen är bibetonade.
Samtliga infinitiver kan böjas i passivum och reflexivum. I passivum läggs ett e- till omedelbart före stammen. Detta medför i vårdat tal synalefa mellan e:et och en efterföljande vokal, i de fall då verbstammen börjar på annan vokal än e. Sålunda skapas en slags snabbdiftong. Om stammen börjar på e, får man ett ē. I vardagligt tal dras emellertid vokalerna ihop till en ny vokal eller genomgår metatesis quantitatis, enligt detta mönster:
e + ă > ja
e + a > ä
e + ā > āā
e + e (oavsett längd) > ē
e + ŏ > jo
e + o > ō
e + ō > ēo
e + ó (oavsett längd) > tjó
e + ŭ > y
e + u > ēu
e + ū > äu
e + y (oavsett längd) > jy
e + ä (oavsett längd) > ää
e + ö (oavsett längd) > ĕö
I reflexivum föregås istället infinitiven av ett i-, som inte medför några förändringar. Observera att det placeras först – före prefixen som finns i en del former.
Passivumets e- placeras direkt före stammen, alltså efter prefix. Det gäller bara verbnyanseringsprefixen; modusprefix ses som en naturlig del av verbet.
I exemplen ges aktiv infinitiv, passiv infinitiv och reflexiv infinitiv i den ordningen.
· Den vanliga infinitiven slutar alltid på –a. Exempel:
att äta eta
ēta
ieta
att vara ära
äära
iära
att sjunga sunga
esunga
isunga
Verbstammen slutar i dessa fall på konsonant. Den kan även sluta på vokal, och då i regel på ett halvlångt eller lång a. Några exempel:
att prata bongprtĕrūa
ebongprtĕrūa
ibongprtĕrūa
att tycka om lĭkāa
elĭkāa
ilĭkāa
I dessa verb följer stamvokalen med i de olika formerna.
· Perfekt infinitiv
att ha ätit etadēa
ētadēa
ietadēa
· Futurum infinitiv
att komma att äta pingeta
pingēta
ipingeta
· Futurum exaktum infinitiv
att komma att ha ätit pangeta
pangēta
ipangeta
· Possibilitatum hypotetikum presens infinitiv
att troligen äta etamarenga
ētamarenga
ietamarenga
· Possibilitatum hypotetikum perfekt infinitiv
att troligen ha ätit etamarengadēa
ētamarengadēa
ietamarengadēa
· Possibilitatum hypotetikum futurum infinitiv
att troligen komma att äta pingetamarenga
pingētamarenga ipingetamarenga
· Possibilitatum hypotetikum futurum exaktum infinitiv
att troligen komma att ha ätit
pangetamarengaa
eller pingetamarengadēa
pangētamarengaa
eller pingētamarengadēa
pangetamarengaa
eller ipingetamarengadēa
· Possibilitatum realitatis infinitiv
att få äta etasjpliffa ētasjpliffa
ietasjpliffa
· Possibilitatum realitatis futurum infinitiv
att komma att få äta pingetasjpliffa pingētasjpliffa
ipingetasjpliffa
· Possibilitatum realitatis futurum exaktum infinitiv
att komma att ha fått äta pangetasjpliffa
eller pingetasjpliffadēa
pangētasjpliffa
eller pingētasjpliffadēa
ipangetasjpliffa
eller ipingetasjpliffadēa
· Possibilitatum realitatis perfekt infinitiv
att ha fått äta etasjpliffadēa ētasjpliffadēa
ietasjpliffadēa
Kvalitetsverbalkonstruktioner – Plongdiridong
Innehållsbedömande konstruktioner av typen grodan är lätt att äta, couscousen är svår att stava, magpumpningen är inte rolig att betrakta konstrueras på hindulooni med passivum av verbet som på svenska står i infinitiv. Grodan är lätt att äta uttrycks alltså grodan ätes lätt. Den svenska subjektiva predikatsfyllnaden görs om till ett adverb. Exempel:
grodan är lätt att äta
harapadongabing etē fasīlāākō
Man kan även använda gerundivum[4] av det verb som på svenska är i infinitiv, genitiv av det svenska subjektet och en vanlig predikatsfyllnad (böjd i neutrum) för resten av konstruktionen. Exempel:
grodan är lätt att äta (grodans ätande är lätt)
harappadongē etartiīlālō ärā fasilāā
Vill man emellertid säga att grodan har lätt för att äta, blir det nära samma konstruktion, men då böjs grodan i instrumentalis – ovana språkare bör undvika att krångla till det på detta sätt! Exempel:
grodan har lätt för att äta
etartiīlālō harapadongāma ärā fasilāā
Vill man säga grodan är lättare att äta än att tillaga, eller liknande, böjer man det första adverbet i komparativ, medan den därpå följande jämförelsen uttrycks med komparativ av gerundivum försett med possessiva prefix och suffix i den intensiva varianten. Exempel:
grodan är lättare att äta än att tillaga
harapadongabing etē fasĭlāākōre
ĕa-etadongartiīlālōre-rtt
Verbet kókós – Makaorŭdūdiridong ”kókós”
Ett enda verb är oböjligt, och det är kókós, som betyder ”finns”. Det används inte i existentiell betydelse, annat än i religiösa texter (av typen ”Jag finns, jag har en okränkbar själ, jag har rätt till bostadsbidrag”). Verbet konstrueras normalt med ackusativ, varvid det översätts med det finns. För att uttrycka det fanns böjs objektet i varadiv eller brukadativ. Framtid uttrycks genom blivativ. I religiösa texter används flitigt sacrativ, vilket bortkopplar den temporala aspekten och understryker det eviga hos det heliga. Meningar av typen ”Det finns en allseende Gud” betyder då att Gud är evig och att ingenting kan rubba Honom. Exempel:
det finns couscous
kókós kuskusāān
det fanns alltid couscous
kókós kuskusōō
det fanns couscous
kókós kuskusāādō
det kommer att finnas couscous
kókós kuskushaledong
det finns en enda ordentlig couscous
kókós ennan kūskūsāā-ā
Gerundivum –
rtödingoorŭdū
Gerundivum är en substantiverad form av verben som enbart fungerar som egentligt subjekt i meningar av typen ”det är roligt att studera”, ”det är förunderligt att lyssna”, ”att klappa katten är nyttigt”.
Man kan inte använda den i meningar av typen ”det vore bra att studera”, då man istället använder adjektiv på -ē följda av konjunktiv.
När subjektet är försett med ett objekt, böjs gerundivum i genitiv neutrum.
Gerundivum i inre jämförelser av gemensamt subjekt är också en möjlighet; se föregående blad!
Exempel på gerundivum:
det är gott att klappa katten[5]
mjukartīlālō ärā hāō
det är gott att se på solen
tittartiīlālōē hötteroppebóningēēlamapāān[6]
solen är svårare att glömma än att se på
hötteroppebóningēēlamapāābing ärā olvidē glongre ea-sikartiīlālōre-ūrtt
____________________________________
[1] Konstruktionen som en groda är här ett adverb. Harapadonga (groda) är omgjort till adjektivet grodaktig (med ändelsen –blong), och adverbat. Man kan böja adverbbasen harapadonga i blivativ och därefter göra om det på detta sätt.
[2] Observera att detta skiljer prefixen från modulanterna, som likaså prefigeras, men som icke ändrar aspekten.
[3] Används som svenskans be- i betårta, besjunga, bebakelsea.
[4] Se längre fram!
[5] Observera att ”klappa katten” inte har något objekt, eftersom handlingen uttrycks med ett enda verb.
[6] Ackusativ.
[7] Ni äter.
[8] Han/hon kommer förhoppningsvis att ha kammat
[9] vi höll på och sov flera gånger
[10] jag hoppas att jag måtte få klappa katten
[11] Nu har det hälsats hjärtligt och trevligt till ingen nytta.
[12] Det vore bra om du ödmjukt hobbypysslade färdigt i trädgården.
[13] Oh om du hälsades på ödmjukt och med tillförsikt utan ände.
[14] Jag sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger.
[15] Gå ut i trädgården och hobbypyssla!
[16] Jag kommer att upprepade gånger få klappa katten.
[1] Observera att denna form är lika med 3:e person singular presens indikativ humilitatis reflexivum. Det är bra om man använder pronomen för att undvika krångel.
[2] Observera att denna form är lika med 3:e person singular presens konjunktiv humilitatis reflexivum. Det är bra om man använder pronomen för att undvika krångel.
[3] I optativ kan infinitivändelsen –a slopas, varvid stamkonsonanten aspireras – ethaledongāo, o.s.v. Detta anses lite finare. Men man gör som man önskar.
[4] Observera att denna form är lika med 2:a person singular presens indikativ reflexivum. Det är bra om man använder pronomen för att undvika krångel.
[5] Observera att denna form är lika med 2:a person singular presens konjunktiv reflexivum. Det är bra om man använder pronomen för att undvika krångel.
[6] Eller ethaledongāao, o.s.v., i prydlig stil.
[7] En form som är mycket ovanlig eftersom den är svår att förstå med normalbegåvning.
[8] I impf. slopas inf.vokalen.
[9] Imperfektvokalen –e kan slopas, varvid man får ett aspirerat eller retroflext uttal – etadhaledongāo, o.s.v. Detta uttal får inte användas till tandläkare, som då tror att man har tandsten, enligt den gamla traditionen i landsbygdssamhället.
[10] Mycket ovanlig form. Som synes tydligt uttrycker den en nutida förhoppning om att det i talögonblicket finns förutsättningar för att man i framtiden skall komma att få kunna göra något; det behöver dock inte vara möjligt i nuet att utföra handlingen. Om man inte vill använda denna form kan man pyssla med hypotetiska satser istället.
[11] Mycket ovanlig form.
[12] Futurum simplex kan krånglas till med konjunktiv eller optativ, varvid dessa infix läggs till efter -ping-. Till exempel etapingbongāo ((det är troligt att) jag skall äta).
[13] I futurum optativ kan tempus- och modus-infixen byta plats.
[14] Futurum exaktum kan krånglas till med konjunktiv eller optativ, varvid dessa infix läggs till efter -pang-. Till exempel etapanghaledongāo ((jag hoppas att) jag kommer att skola äta).
[15] I futurum exaktum konjunktiv kan tempus- och modusinfixen byta plats.
[16] ”Jag kommer att komma att äta, jag kommer att skola äta”.
[17] ”Jag kommer att komma att äta, jag kommer att skola äta”.
[18] Inga personändelser används. Formen är mest en interjektion. Exemplet skulle betyda nu har det ätits på tok för mycket, en del kräks, några är på magpumpning och en del sover i gröten.
[19] Aktivum, passivum, reflexivum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar