Substantiven är maskulina, feminina, neutrala, av realgenus eller mixed combination. Genus markeras i regel med ändelser i nominativ, men undantag finns, inte minst i reale. Unikt för hindulooni är, att genus kan uttrycka sinnesstämning hos talaren. Vilket genus ett substantiv har känns oftast igen på dess ändelse, men som ovan påpekades finns det ett antal neutrala substantiv som i grundform saknar ändelse. Vet man vad ordet betyder är det dock lätt att avgöra genus, eftersom reglerna är över hövan tydliga för genusanvändningen:
· Maskulina används för manliga animata och utomhusgrillar,
· feminina för kvinnliga animata samt husgeråd utom grillar,
· neutrala för inanimata (utom ovanstående kategorier),
· realgenusiga för animata som den talande inte tycker om (varvid de alltså byter genus från m. eller f.), och
· mixed combination för animata eller inanimata som den talande inte tycker om, men som han är osäker på vad den han eller hon talar med anser om, detta för att inte visa sig oartig men inte heller sticka under stol med vad man själv tycker. Bör endast användas av avancerade talare (t.ex. gurun).
Till animata räknas, utöver levande varelser som människor, djur, gudar med flera, även kroppsdelar, frukter, grönsaker, träd, blommor, etcetera. Kroppsdelar räknas som animata så länge de sitter kvar på kroppen. Om någon tappar en arm, för att ge ett exempel, blir armen inanimat.
För att bilda plural läggs ändelsen –diridong till efter kasusändelsen. Här följer några stycken exempel:
groda
harapadonga
grodor
harapadongadiridong
med en groda
ennan harapadongāma
med sju grodor
sette harapadongāmadiridong
förvandlad till sju grodor
(poffadong) sette harapadongkalsong-
diridong
En äldre trialisform kan bildas med ändelsen –diridoing. Den översätts lättast med ”några”. Konservativa talare använder den i just betydelsen ”tre”, till exempel när de talar om medlemmar i en kärnfamilj. Exempel:
groda
harapadonga
tre grodor, några grodor
harapadongadiridoing
Bestämd form görs med hjälp av ändelsen –bing sist i ordet, eller sist i en mening där det tydligt framgår vilket ord som avses. Den kan hoppas över om man glömmer den.
Bestämd form används i samma sammanhang som på svenska, det vill säga när man talar om någon eller npgot redan känt, men även i genitivkonstruktioner som ”min groda” (harapadonga-m-bing). Man kan jämföra med den äldre svenska konstruktionen ”grodan min”.
I samband med släktskapsord är bestämd form vid genitivkonstruktioner inte regel; ”min fru” heter sålunda oftast frutta-m, men undantag görs. Bestämd form på släktskapsord i närhet av genitivkonstruktioner ses dock som oförskämt och bör undvikas. Man bör låta bli att betrakta levande varelser som objekt.
Som nämndes kan den bestämda ändelsen placeras sist i en mening, istället för direkt efter ordet den hör till. Det anses även fint att samla bestämda ändelser på rad. Tre ändelser i rad är det optimala, men i texter av högre klass förekommer även fem eller sju, i synnerhet i heliga texter i sacrativ (se kasusförklaringen). Exempel:
den goda, gröna grodan
mumusigabing gurunabing harapadongabing
eller tjusigare
mumusiga guruna harapadongabingbingbing
Utöver den bestämda formen med –bing, finns en obeslutsam form som slutar på –boing. Den kan översättas med ”en viss”, ”någon”, ”förmodligen ingen speciell men åtminstone någon”. Exempel:
någon guru
guruboing
någon groda
harapadongaboing
några apor som det inte är något särskilt med
kingkongdiridongboing
Med trialisformen blir den obeslutsamma formen väldigt vag. Exempel:
några grodor så där, jag vet inte
harapadongadiridoingboing
Språket är rikt på kasus, som oftast beaktas väl i substantivanvändingen, medan bruket av kasusmarkeringar varierar för adjektiv och pronomen. (Ändelserna är desamma, men stringensen och uthålligheten i användandet av formerna varierar.)
Kasus uttrycker i första hand grammatisk funktion, men några kasus uttrycker också en persons inställning till det omtalade. De kan även uttrycka tempus och ibland aspekt. Detta blir särskilt användbart med verbet kókós, att finnas, som är oböjbart och där tidsplaceringen alltså uttrycks med kasus på objektet (det som finns är objekt och inte subjekt på hindulooni).
Det finns få oregelbundna substantiv. Nästan alla substantiv kan böjas i dessa kasus (ändelserna och andra förändringar i fetstil):
Kasusens användning –
Baledongēē bĕrūk
Nominativ är ordets grundform och används som subjekt samt som logiskt subjekt.
Gurun ser Gudrun
Gurubing tittā Gudrunan
Genitiv används för att markera ägande, tillhörighet, samt efter några prepositioner (se detta kapitel i grammatiken).
Guruns Gudrun ser gurun
Guruī Gudruna tittā guruonbing
Genitiv används även i sammansatta ord.
Gurukatt
Guruīpelle
Dativ används för att markera indirekt objekt och används också efter några prepositioner.
Gurun ger Gudrun en gungstol
Gurubing senkā Gudrunĕooo ennan
gungelgungaēēsittaverkatygāān.
Det kan också användas istället för genitiv i sammansatta ord som uttrycker en dativföreteelse.
Gurupresent
Guruĭsenkadingo
Ackusativ är direkt objekt och styrs även av några prepositioner.
Gurun ser gungstolen
Gurubing tittā gungeligungaēēsittaverkatygāānbing.
Instrumentalis talar om med vad man gör något, och brukas likaså för agent, till exempel
Jag lagar chapatisen med en stoppnål
Wongadō lagadedū chapatīāān ennan hadelōngāma.
Det kan även användas i sammansatta ord, istället för genitiv, för att markera medlet med vilket något utförs.
Pinnätning
Ktickāāmāetadingo
Lokativ talar om var något befinner sig.
Gurun är i gasen
Gurubing (ärā) (i) gasenīī.
Det används också för att tala om vad någon har (vilket språket inte har något verb för).
Gurun har en katt
Guruinutibing ennan pelleon.
Det som innehas böjs i ackusativ, för att markera att det inte är subjekt.
Separativ talar om varifrån något rör sig (men för att tala om varifrån något kommer, använder man genitiv simplex i normalt tal, eller duplex i animerade diskussioner (då förlängs ändelsen)).
Gudrun lämnar arbetet
Gudruna lemnā arabetēmadovēē.
Blivativ talar om vad någonting övergår till, i samtliga tempus, till exempel
Chapatisen blev en groda
Chapatīkāābing blevade ennan harapadongkalsong.
Man kan hoppa över verbet blev (eller liknande konstruktioner), eftersom det framgår av sammanhanget.
Kasuset används också för subjektiv predikatsfyllnad där subjektets tillstånd inte bedöms som stabilt, utan där det omtalade tillståndet är nytt jämfört med vad som vanligen brukar vara eller vad som var nämnt, eller underförstått, i kontexten tidigare.
I fraser som ”goddag”, ”godafton”, ”godmorgon” och liknande, används blivativ för att klargöra att man önskar att dagen, aftonen, morgonen och så vidare skall bli god. En del rekommenderar inte detta bruk, eftersom de tycker att det understryker att man inte anser att exempelvis dagen redan är god; man kan komma runt detta genom att säga ”goddag till dig också”. Exempel:
Goddag
Mumusighaledong dagĕnööhaledong
Goddag till dig också
Mumusighaledong dagĕnööhaledong dūĭ/
dūēooo părabamphambabām
Brukadativ talar om vilket tillstånd någonting brukade befinna sig i, till exempel
Grodan brukade vara en vattenorgel
Harapadongabing ennan pinkōō
(brukadativ av pinkāā).
En före detta chapati (underförstått numera disk-
trasa)
chapatikōō
Varadiv talar om vad någonting var innan det blev någonting annat, utan den durativa brukade-aspekten av föregående kasus. Till exempel
Den artiga och mycket hjärtliga hälsningen var en kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvdes över det, tyckte Gudrun
Haledongbing haledongdō tyckade Gudruna.
Som framgår används detta till predikatsfyllnader som anger tidigare normalstadium.
Man kan även använda ren varadivböjning. Om man håller upp en penna (”pernnönāā”) och säger ”harapadongdō”, kan man få åhörarna att gapskratta. Meningen blir ungefär ”det här var en groda tidigare, men har kanske inte alltid varit det och är nu ivilketfallsomhelst förvandlat till något annat”. Intressant nog används denna effekt ibland också i mystiska sammanhang, för att påpeka en mirakulös förvandling. Vatikanen har emellertid förbjudit bruket av denna form i samband med nattvarden. I samband med negation (”ĕe”) får det spännande effekter. Om vi tar vår vän pennan igen och säger ”pernnönāādō” (”det har varit en penna”), blir det bara fel, alla ser ju att det är en penna. Men negerat, ”ĕe pernnönāādō”, blir innebörden ”det har inte varit en penna, och den har inte förvandlats”. Detta är ett vanligt sätt att emfatiskt säga att en penna, till exempel, är just en penna. Det är dock grammatiskt oriktigt, eftersom pennan ju har varit en penna även tidigare. Det korrekta vore att hålla upp en penna och säger till exempel ”ĕe harapadongdō”… Nu blir innebörden ju ”detta har inte varit en groda som förvandlats”.
Sacrativ används för att visa att någonting är heligt. Okombinerat med andra ändelser kan det till exempel framvisa att något genomgått en apoteos eller blivit upplyst, med andra ändelser (som sätts sist) kan det användas i andra funktioner men för att förstärka den heliga aspekten av till exempel subjektet. Till exempel
Gurun åt upp couscousen
blir
Gurubing etadē kuskusāānbing
eller
Guru etadē kuskusāānbing –bing
i vanliga omständigheter, men om det är en couscousrätt i ett tempel under en religiös högtid blir det
Gurubing etadēe kūskūsāā-ā.
Eftersom couscousen är helig i denna mening, kan inte den bestämda ändelsen (som hör till gurun, stå sist, och sacrativ slås aldrig ihop med bestämd form av det i kasuset böjda ordet).
Änativ används för jämförelser, till exempel
Gurun är färre än couscouskornen
Gurubing ferrarē kuskusēēkurenāārebing.
Blabblativ används för att markera att man är trött på ordet man pratar om. Ofta ersätter det ackusativ. Ett exempel:
Grodan sjöng en trudelutt.
Harapadongabing sungadēā ennan
holedangān.
(Trudelutt böjt i ackusativ, neutral variant.)
Grodan sjöng en trudeluttjävel.
Harapadongabing sungadēā ennan
holedongāba.
(Böjt i blabblativ för att visa ens missnöje.)
Man kan kombinera denna ändelse med andra kasusändelser, för att rätt syntaktisk funktion skall framgå, till exempel med blivativ för att påpeka att något förvandlats till något men att det inte gick så bra, eller att man helt enkelt är trött på att saker inte får vara vad de var från början.
Enkelt, väl?
Ordbildning –
Orudūēēkarapadongāā
Ordsammansättningar är vanliga, och görs med hjälp av genitivändelsen i respektive genusen. Några enkla exempel:
couscouskorn:
kuskusāā + kurenāā > kuskusēēkurenāā
artig och mycket hjärtlig hälsning från en kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvs över det:
hadelonga + hadelong > haddelongēhadelong
Som framgår av exemplen används singularform av det första ordledet. Man kan använda pluralformen, då andra ledet är i plural och i synnerhet om det gäller saker som naturligt förekommer i flertal, till exempel couscouskorn på en diskbänk.
couscouskorn (med kollektiv känsla):
kuskusēēdiridongkurenāādiridong
Det normala skulle dock vara att säga:
kuskusēēkurenāādiridong
Verb kan substantiveras med hjälp av ändelsen –dong efter verbets grundform. Verb som i normal infinitiv slutar på flera vokaler (stamvokal följd av infinitivändelse), tappar ändelsevokalen. Verb som slutar på konsonantstam behåller ändelsen. Mycket sällsynt är att andra ordklasser än verb förändras på detta sätt. Några exempel:
se
titta
seende, syn
tittadong
förstå
polletenramlarnēra
förstående, förstånd
polletenramlarnēradong
O.s.v.
Dessa substantiv får neutralt genus, eller mixed combination. Ändelserna följer respektive genus, utom i nominativ. Det gör dem lite svåra att använda, men de är ju lätta att känna igen, så det gör inget.
Ändelsen –dingo efter ett verb, adjektiv eller substantiv markerar övergången till det som förledet betyder, eller att man gör något till det. Samma regel som ovan nämndes för vokal- och konsonantstammar tillämpas även här. Exempel:
particip
prte
participbildning
prtedingo
förstå
polletenramlarnēra
insikt
polletenramlarnēradingo
Även dessa ord får neutralt genus, eller mixed combination.
Skillnaden mellan ändelserna –dong och –dingo är, att den första fokuserar på aktiviteten mer och den andra på resultatet. Ett tydligt exempel:
tänka
filoskāa
tänkande
filoskādong
tanke
filoskādingo
tävla
sjkŏmpa
tävlan, tävlande
sjkŏmpadong
elvisp
titika
vispad kakfyllning som ett kollektiv
titikadingo
Verbalinnehållsagentformbildning görs med ändelserna –dongo, –dongoa, –dongoāā, –dongoŭ, –dongok (en för varje genus, alltså). Dessa läggs till verbstammen och skapar ett substantiv som anger vem som utför handlingen som verbet innehåller. Oftast motsvaras detta på svenska av ändelserna –are eller –erska. Observera att detta inte bara gäller levande varelser, utan även föremål, till exempel diskmaskin. Exempel:
sjunga
sunga
sångare
sungadongo
sångerska
sungadongoa
flyta
prlafka
flottör (i toalettstol)
prlafkadongok
Agentformen i neutrum, -dongoāā, används i regel om föremål med vars hjälp man kan utföra den handling som verbstammen uttrycker. Exempel:
titta
sikāa
kikare
sikādongoāā
sjunga
sunga
högtalare för åtegivande av kvalitetsoperor
sungadongoāā
Dessa former kan kombineras med maskulina eller feminina agentsuffix. Neutrumformen står då i genitiv eller instrumentalis. Exempel:
kikare
sikādongoāā
kikartittare
sikādongoēēdongo(-a)
en som lyckas titta på något genom kikare
sikādongodongoāāmā(-a)
glasögonbärare
gurroēēgrlóbenāāmādongo(-a)
Substantiv kan omvandlas till verb med ändelsen –a. Denna läggs i regel till direkt efter substantivet. I enstaka fall försvinner genusändelsen först, för att underlätta uttalet. Feminina ords –a omvandlas till –ā. Exempel:
katt
pelle
röra sig smidigt som en katt
pellea
elvisp
titika
vispa
titikāa
Dessa verb kan sedan omgöras till verbalinnehållsagenter, enligt ovan beskrivna procedur. Exempel:
kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvs över det som har för vana att vispa chapatismet
hadelongēēchapatikēēsŭmērttuaēētitikāadongoa
Substantiv, pronomen och adverb kan göras till verb med ändelsen -tta. Dessa verb uttrycker en aningen abstrakt handling där förledet förvandlas från objekt till egentligt subjekt i en företrädesvis verbal handling. Då förledet slutar på lång vokal inträffar en slags metatesis quantitatis, där vokalen förkortas till halvlång och konsonanten retroflexeras. Exempel:
du
dū, dūa
att dua
durtta
att dua en kvinna
dūatta
hälsning
hadelong
att säga hej
hadelongtta
trevligt
mysipysigkō
att bete sig på ett trevligt sätt
mysipysigkortta
Substantiv (och även verb) kan omvandlas till adjektiv med ändelsen –blong. Denna är mycket produktiv på hinduloonispråket, och kan motsvara svenskans –ig, men även –full, –lig, –liknande, –bar, med flera. Några exempel:
groda
harapadonga
grodig, grodaktig
harapadongablong
potatis
pĕttātāā
potatisliknande
pĕttātāāblong
äta
eta
ätlig, ätbar
etablong
Dessa adjektiv kan senare anpassas till adverb i sedvanlig ordning:
grodaktig
harapadongablong
han sjöng grodaktigt
sungade harapadongablongkō
eller
harapadongablongkōsungade
Adjektiven kan sedan göras till verb med ändelsen –a. Dessa får då betydelsen ”bete sig som”. Exempel:
bete sig som en groda
harapadongablonga
Modulanter –
Poffadingoorŭdūdiridong
Substantiv kan prefigeras och därigenom moduleras, på detta sätt:
· Prefixet sjpalong- ger betydelsen lite. Exempel:
gurka
gurunēēgodilongāā
lite gurka
sjpalonggurunēēgodilongāā
Detta prefix kan jämföras med ändelsen –oang, som ger betydelsen liten till det ursprungliga substantivet. Det fungerar bara med substantiv som i nominativ slutar på –ong (maskulinum) eller –onga (femininum). Dessa ändelser byts då ut mot –oang och –oanga.
Suffixet kan nästan bara användas till maskulina och feminina substantiv, som betecknar naturligt animerade varelser (man, kvinna, tiger, kamelunge, bäbis), men det förekommer även att vegetabilier suffixförses (äpple, kanelstång, grönsak). Husgeråd är betydligt ovanligare. I övriga genus kan suffixet användas, då substantivet slutar på -ong- följt av genusändelse. Detta är dock ovanligt.
Utöver att betyda liten ger –oang ofta även en konnotation av på väg att bli det som grundordet betyder. Det har även en folklig ton, och undviks ibland av språkliga tråkpurister som vi inte pratar med. Exempel:
man
machong
pojke, grabb
machoang
människa
blongpelonong
barn
blongpelongoang
groda
harapadonga
grodyngel
harapadoanga
folk
bīpĕlong
folkgrupp
bīpĕloang
Det faktum att betydelsen på väg att bli ligger i suffixet, gör att föregående exempel med ”människa” – ”barn” inte kan tolkas som ”dvärg”. Ordet för ”folkgrupp” kan med denna tolkning naturligtvis ses som ”minoritet av folkgrupp med anspråk på suveränitet”.
· Det adverbiella sjpalongkō- ger betydelsen ganska lite, och följs oftast av (partitiv) genitiv. Exempel:
ganska lite tystnad
sjpalongkōtigablongēē
· Prefixet megalo- ger betydelsen mycket. Exempel:
curry
kurryāā
mycket curry
megalokurryāā
Observera att dessa prefix enbart kan användas med substantiv. Som synes används de till ämnesord. Man kan alltså inte säga ”mycket lärare”, med betydelsen ”många lärare”, som man kan göra på svenska. (*Megaloguru är alltså fel.) Däremot kan substantiv, och då icke enbart ämnesord, kombineras med prefixen och böjas i partitiv genitiv, då de används som predikatsfyllnad i meningar som han är mycket lärare, hon är lite groda, och så vidare. Detta görs då istället för att göra om substantiven till adjektiv med ändelsen –blong, som ovan nämnts. Exempel:
han är mycket lärare
megaloguruī
det är inte så mycket groda över henne
sjpalongharappadongē
Prefixen kan även kombineras med substantiv i genitiv. Detta är en partitiv genitiv, som uttrycker att man vill ha en del av det man talar om. Exempel:
Ge mig lite gurka (underförstått, lite av gurkan)
senkāāā-egōoĭ/egōoĕooo sjpalonggurunēēgodilongēē
Jag ser mycket gurka (underförstått mycket av gurkan, men inte allt)
tittāo megalogurunēēgodilongēē
Byte av genus –
koppĕlahō´pēēklafsadong
De flesta ord (eller rättare sagt substantiv) kan byta genus, enligt vissa tydliga regler.
· Maskulina substantiv slutar på nolländelse, i regel med en konsonantstam före. De uttrycker, som nämnts ovan, att det substantivet indikerar är en animerad varelse av hankön. Dessutom används det till utegrillar, som vanligen heter ŭrttenafroff. Genuset omfattar även vissa kroppsdelar. Det är mycket ovanligt att substantiv av andra genera omgöres till maskulina.
· Feminina substantiv slutar på ändelsen –a. De omfattar animerade varelser av honkön, samt husgeråd utom utegrillar. Det är mycket ovanligt att andra genera omvandlas till feminina.
· Neutrala substantiv slutar på ändelsen –āā. Många saknar dock denna ändelse och kan förväxlas med maskulina ord. Till den neutrala gruppen räknas emellertid alla inanimata, utom husgeråd, vilket gör det lätt att skilja dem från maskulina ord. En intressant detalj är, att ett husgeråd som slängts bort, förstörts, gått sönder, eller liknande, görs om från maskulina eller feminina till neutrala. Man byter helt enkelt ut ändelsen. Husgeråd som bara råkat tappas bort, förstöras, eller som gått sönder av långvarigt slitage (minst en tre årtionden), behåller sitt ursprungsgenus, som affektionsmarkör.
· Substantiv i realgenus slutar på ändelsen –ŭ. De betecknar animata som den talande inte hyser större uppskattning för. Ett maskulint eller feminint ord kan alltså byta ändelse för att markera att man inte tycker om det man talar om. Även i subjektsform är detta möjligt. Neutrala substantiv kan inte bli reale.
· Mixed combination slutar på ändelsen –k och substantiv i den gruppen är också illa omtyckta av talaren. Det är dock ett artigare genus än reale, eftersom de tar hänsyn till den man talar med. Man visar att man själv är missnöjd, irriterad eller grinig, men att man förstår att samtalspartnern kan tycka annorledes. Samtliga andra genera kan göras om till detta genus.
Substantiverade verb med ändelsen –dong är, som nämnts, neutrala, eller mixed combination. I nominativ slopas emellertid ändelsen eller –āā eller –k. Samma föreskrifter gäller för substantiverade verb med ändelsen –dingo.
