Inagâdòngkââ rtö hindulooniûû: Pronomen - nâmenââêêorùdûdiridong

På hindulooni kan alla pronomen läggas direkt på verbet, utom de personliga i subjektsform, som sällan används och som isåfall står före verbet, eller efter det för emfas.

I skrift särskiljs pronomina oftast med ett bindestreck från verbet. Då pronomen används utan verb, står de fritt. Det är ett mycket logiskt språk!

Den avancerade talaren sätter in objektspronomina mellan verbens andra ändelser och personändelsen, för att understryka att han verkligen vänder sig direkt till den han eller hon talar om eller med. Det är ett sätt att visa sig något ödmjuk. Men med förlängda vokaler blir tonen hotfull. Rekommenderas inte om man inte vill bråka. Observera att detta inte är möjligt i tredje person singular, eftersom denna form saknar personändelse.

Några exempel:

Grodan äter den.

Harapadongabing etā-āōūāān. (Enda möjliga lösningen.)

Du äter den.

Dū/dūa etāi-āōūāān. (Neutral variant.)

Dū/dūa etā-āōūāān-i. (Betonad variant.)

Ni äter grodan.

Etāī harapadonganbing.[1]

Ni äter den.[2]

Etāī-āan. (Neutralt.)

Etā-āan-ī. (Betonat.)

Etāī-āan-bing. (Böjning i bestämd form av objektspronomenet för att visa att man känner till att objektet skulle ha stått i bestämd form om det hade varit ett substantiv; mycket ovanlig form.)

De flesta väljer den mest normala, neutrala varianten, eftersom språket annars blir väl tillkrånglat även för de mest vana talarna.

Alla pronomen kan böjas i de flesta kasus. Ändelserna är de samma som för substantiv och adjektiv. Första och andra person finns bara i maskulinum och femininum (om en författare av någon anledning behöver få en elvisp, till exempel, att prata, så får författaren välja kön på den, eller konstruera en egen form enligt de vanliga ändelserna). Tredje person finns i alla fem genus.

Personliga pronomen –

Plongblongdiridong nāmenāāorŭdūduridong

Personliga pronomen används inte så mycket, men såhär ser de ut:

jag egōo,

egōoa

du dū,

dūa

han ū

hon ā

det (neutrum) āōū

den (reale) ŭ

den/det (mixed combi.) klonk

vi egōdong,

egōadong

ni dūidong,

dūiaadong

de (animata) ūdong,

ādong

de (neutrala) āōūdong

de (reale) ŭdong

de (mixed combin.) klongidong

I tabellform kan de sammanfattas sålunda:

Tilltalsformen på hindulooni är mycket vardaglig och folklig. Till en person säger man du, till flera ni. Inga krusiduller behövs – men objekt kan förstås genusbytas för att markera personlig inställning. Talaren ser till att hålla reda på sitt eget och medtalarnas biologiska kön, också, eftersom alla pronomen finns i maskulinum och femininum. 3:e person finns även i de tre övriga genera.

Som subjekt används nominativformerna, som direkt objekt ackusativen, som indirekt objekt dativen. I övrigt använder man den form som resten av objektet står i.

Några exempel.

Jag ser dig.

Egōo/egōoa tittāodūon/-dūan.

Jag kammar mig.

Egōo/egōoa kammīo.

Jag kammar dig.

Egōo/egōoa kammāodūon/-dūan.

Jag kammade dig flera gånger.

Egōo/egōoa kammadepelargongāodūon/-dūan.

Hon kammade sig klart.

Ā kammadēī.

Possessiva pronomen –

Hattablongdiridong nāmenāāorŭdūduridong

Man använder i regel genitivformerna av de personliga pronomina för att uttrycka ägande. Detta är den neutrala, vardagliga varianten som aldrig är fel. Man rättar sig efter genus på ägaren, grammatiskt genus på objektet spelar ingen roll.

Det finns även en genitivändelse som man kan hänga på korrelatet, eller på verbet som är predikat i meningen där objektet utgör korrelat till vad som på svenska skulle vara genitivattributet. Denna ändelse läggs på efter kasusändelsen, men före pluraländelse och eventuell bestämd ändelse.

Genitivsuffixet finns i en personlig variant, som antyder att objektet ligger den talande eller den omtalade varmt om hjärtat, och i en intensiv variant, som anger att det man talar om verkligen tillhör vem det nu vara kan; den intensiva varianten kan ofta översättas med min egen, hennes egen, och så vidare. Detta suffix kombineras med ett prefix som alltid kommer allra först i ordet.

Det fina med detta är att man även kan använda de personliga pronomina i grundform och förse dem med genitivsuffix (och -prefix). På så sätt kan man kasusböja pronomina och ända uttrycka genitiv. En gudomlighet kan i en helig text säga saker som ”Min bok är god”, och då böja ”jag” i sacrativ och förse det med genitivsuffix (”Egōōōngm lullēēāā ära mumusig”). Formerna ser ut såhär:

Exempel:

min groda

egōoī harapadonga (manlig talare)

eggōoē harapadonga (kvinnlig talare)

harapadongam (min kära groda, oavsett kön)

eharapadongamng (min egen groda, avsett kön)

din moster

dūī fpinga

rddūē fpinga

fpingai

efpingaipu

hans lampa

ūī lamapā

lamapārtt

elamapāūrtt

hennes trudelutt

āē holedongāā

holedongāārtt

ĕaholedongāārtt

vårt Gotland

egōdongī Gotlandāā (manliga/blandade talare)

egōadongē Gotlandāā (kvinnliga talare)

Gotlandāāmdong

e-Gotlandāām´ngdong

ert innehåll

dūidongī p

rddūiaadongē p

pidong

epipodŭng

deras potatis

ūdongī pĕttātāā

ādongē pĕttātāā

pĕttātāākörderŏng

epĕttātāāpingu

Jag ser min groda

egō tittāo harapadonganm,

egō tittāom harapadongan,

egō tittaāo eharapadonganmng

egō tittāo egōī harapadongan

egō tittāo egōm harapadongdo[1]

egō tittāo egōm harapadongdō[2]

egō tittāo egōm harapadongkalsong[3]

I kärleksdikter och liknande litterära alster, förekommer konstruktioner som jag skulle överösa dig med rosor om du vore min. Detta kan konstrueras med den intensiva varianten av possessiva pronomen direkt på verbet. Exempel:

om du vore min

e-ärabongadeâi-mng

Denna konstruktion bör förbehållas högtravande litteratur, och inte bokhyllehopsättningsböcker och dylikt. Man använder annars de fristående, genitivböjda pronomenvarianterna. Dessa är aldrig fel (om man vill uttrycka genitiv).

Reflexiva pronomen –

R´fladongonââdiridong nāmenāāorŭdūduridong

Man använder den reflexiva böjningen av verben.

Reciproka pronomen –

Gypponāādiridong nāmenāāorŭdūduridong

Finns inte. Man använder den reflexiva böjningen av verben, och kombinerar de personändelser som de gäller. För att ta ett exempel:

De kammar varandra. Varandra är här = ”han” och ”hon”. Bägge är tredje person, som har nolländelse. Man upprepar då reflexivändelsen -ī.

Kammī-ī.

Ni kammar varandra. Här avses ”du” och ”du”.

Kammīii.

Eftersom detta är svårt att hålla reda på, brukar man uttrycka sig enklare och helt enkelt tala om vem som gör vad.

Du kammar henne och hon kammar dig sedan.

Kammāi-an ö kammā-dūan/dūon pring.[4]

Eller med den passiva formen och agenten i instrumentalis.

Du kammas av henne och hon kammas av dig sedan.

Kammēi-āāma ö kammē-dūāma/dūama pring.[5]

Relativa pronomen –

ĕeplesirsonāādiridong nāmenāāorŭdūduridong

Man använder helst inte relativa pronomen på hindulooni, då de anses skräpiga. Men några kan behövas. Detta är de vanligaste:

som

kolonk

vars

kolonkī, kollonkē, kolonkēē, kolonkĭ, kolonkīē

vilken

kolonk

Observera att man inte använder den svenska konstruktionen ”som han tittar på”, ”som han äter med” eller ”på vilken han tittar”, o.s.v. Istället används kasusböjd form av kolonk i respektive genus. Grammatiktrötta talare använder mest neutrumformerna, men detta anses lite otrevligt.

med vilken

kolonkama, kolonkāma, kolonkāāma, kolonkăma, kolonkāmă

på/i vilken

kolonkinuti, kolonki, kolnokīī, kolŏnkpŏ,

kolonkinbakat

från vilken

kolonkfrong, kolonk[6], kolonmadovēē,

kolonksolong, kolonkkingkong

till vilken

kolonkĭ, kolonkĕooo, kolonkūū, kolonkŏ,

kolonkĭo

av vilken

kolonkī, kollonkē, kolonkēē, kolonkĭ,

kolonkīē

vilken (ack.)

kolonkon, kolonkan, kolonkāān,

kolonkăŏn, kolonkkan

O.s.v. Övriga former är dock mycket ovanliga.

Det opersonliga pronomenet man –

”ennanan”

Språket saknar ett opersonligt pronomen. Man använder istället en, försett med en ändelse för att man skall se att det är ett pronomen. Det är oböjligt. Och såhär ser det ut, i ett exempel:

man är man

ennanan ärā machong

Utpekande pronomen –

Tūtsikāāāablongāādiridong nāmenāāorŭdūdu-diridong

Utpekande pronomen finns på hindulooni i fem grader. De baseras i enkelhet på hur nära den talande eller den tilltalade ett omtalat objekt befinner sig i talsituationen eller i den situation det talas om. Pronomen för objekt den talande har ett personligt förhållande till prefigeras med e-, och objekt man inte har något som helst förhållande till kan prefigeras hippo-. (Detta ger alltså fem varianter som alla kan ha sin oprefigerade formen, den personliga varianten och den opersonliga, totalt 15 former, som kan böjas i alla kasus, utom fjärde graden i nominativ.) Såhär ser de neutrala formerna ut:

Naturligtvis böjs formerna i de olika kasus som finns. I enklare språk ersätts dock böjningen med -n, som även förekommer på siffran ett och adjektiv. Exempel:

Jag ser den här grodan (i min hand)

Tittāo dingan harapadongan

Jag ser den här grodan (en meter bort)

Tittāo darongan harapadongan

Jag ser denna groda (mellan oss)

Tittāo daroangan harapadongan

Jag ser den där grodan (70 meter bort)

Tittāo lambadan harapadongan

Jag ser den där grodan (i din hand)

Tittāo hadelongan harapadongan

[1] Här är groda böjt i brukadativ, för att ange att det man tittar på brukade vara en groda, men nu har blivit något annat.

[2] Här är groda böjt i varadiv, för att ange att det man tittar på var en groda för en tid sedan, men inte alltid har varit en groda och inte är det nu heller.

[3] Här är groda böjt i blivativ, för att ange att det man tittar på inte brukade vara en groda förut, men nu är det eller (inte lika troligt) står i begrepp att bli det (för den senare varianten bör verbet helst förses med imperfektiv aspekt).

[4] Skillnaderna i former beror på om det är feminint eller maskulint.

[5] Se förra noten.

[6] Undviks helst i femininum.