Substantiven är maskulina, feminina, neutrala, av realgenus eller mixed combination. Unikt för hindulooni är, att genus kan uttrycka sinnesstämning hos talaren. Vilket genus ett substantiv har känns oftast igen på dess ändelse, men det finns ett antal neutrala substantiv som i grundform saknar ändelse. Vet man vad ordet betyder är det dock lätt att avgöra genus, eftersom reglerna är tydliga för genusanvändningen:
- Maskulina används för manliga animata och utomhusgrillar,
- feminina för kvinnliga animata samt husgeråd utom grillar,
- neutrala för inanimata (utom ovanstående kategorier),
- realgenusiga för animata som den talande inte tycker om (varvid de alltså byter genus från m. eller f.), och
- mixed combination för animata eller inanimata som den talande inte tycker om, men som han är osäker på vad den han eller hon talar med anser om, detta för att inte visa sig oartig men inte heller sticka under stol med vad man själv tycker. Bör endast användas av avancerade talare (t.ex. gurun).
För att bilda plural läggs ändelsen –diridong till efter kasusändelsen. Här följer några stycken exempel:
- groda harapadonga
- grodor harapadongadiridong
- med en groda ennan harapadongāma
- med sju grodor sette harapadongāmadiridong
- förvandlad till sju grodor (poffadong) sette harapadongkalsongdiridong
Bestämd form görs med hjälp av ändelsen –bing sist i ordet, eller sist i en mening där det tydligt framgår vilket ord som avses. Den kan hoppas över om man glömmer den.
Nästan alla substantiv kan böjas i dessa kasus (ändelserna och andra förändringar i fetstil):
Kasus i obestämd form singular – Baledongāā
| kasus | maskulinum | femininum | neutrum | reale | mixed combination |
| Nominativ | hadelong[1] | hadelonga[2] | titikāā[3] | haledongk[6] | |
| Genitiv | hadelongī | haddelongē | titikēē | hadelongĭ | haledongīē |
| Dativ | hadelongĭ | hadelongĕooo[7] | titikūū | hadelongŏ | haledongĭo |
| Ackusativ | hadelongon | hadelongan | titikāān | hadelongăŏn | haledongkan |
| Instrumentalis | hadelongama | hadelongāma | titikāāmā | hadelongăma | haledongāmă |
| Lokativ | hadelonginuti | hadelongi | titki-īī[8] | hadelŏngpŏ[9] | haledonginbakat |
| Separativ | hadelongfrong | hadelong[10] | titimadovēē[11] | hadelongsolong | haledongkingkong |
| Blivativ | hadelongibŭsĭbŭs | hadelongkalsong | titikhaledong | hadelonglongklennīng | haledongng[12] |
| Brukadativ | hadelongdŏ | hadelongdo | titikōō[13] | hadelongō[14] | haledongdo |
| Varadiv | hadelongdō | hadelongdō | titikāādō | hadelongdō | haledongkdō |
| Sacrativ | hadelōōng[15] | hadelongāā[16] | tītīkāā-ā[17] | Denna form finns inte. | haledōng[18] |
| Änativ | hadelongre | hadelongare | titikāāre | haledongăre | haledongbäng[19] |
| Blabblativ | hadelongetsetela | hadelongaosovidale | tirtikāāba[20] | hadelongătralalā | haledongkókō´ |
Kasusens användning – Baledongēē bĕrūk
Nominativ är ordets grundform och används som subjekt samt som logiskt subjekt.
- Gurun ser Gudrun Gurubing tittā Gudrunan
Genitiv används för att markera ägande, tillhörighet, samt efter några prepositioner (se detta kapitel i grammatiken).
- Guruns Gudrun ser gurun Guruī Gudruna tittā guruonbing
Dativ används för att markera indirekt objekt och används också efter några prepositioner.
- Gurun ger Gudrun en gungstol Gurubing senkā Gudrunĕooo ennan gungeligungaēēsittaverkatygāān.
Ackusativ är direkt objekt och styrs även av några prepositioner.
- Gurun ser gungstolen Gurubing tittā gungeligungaēēsittaverkatygāānbing.
Instrumentalis talar om med vad man gör något, och brukas likaså för agent, till exempel
- Jag lagar chapatisen med en stoppnål
- Wongadō lagadedū chapatīāān ennan hadelōngāma.
Lokativ talar om var något befinner sig.
- Gurun är i gasen Gurubing (ärā) (i) gasenīī.[21]
Det används också för att tala om vad någon har.
- Gurun har en katt Guruinutibing ennan pelleon.
Det som innehas böjs i ackusativ, för att markera att det inte är subjekt.
Separativ talar om varifrån något rör sig (men för att tala om varifrån något kommer, använder man genitiv simplex i normalt tal, eller duplex i animerade diskussioner (då förlängs ändelsen)).
- Gudrun lämnar arbetet Gudruna lemnā arabetēmadovēē.
Blivativ talar om vad någonting övergår till, i samtliga tempus, till exempel
- Chapatisen blev en groda Chapatīkāābing blevade ennan harapadongkalsong.
Man kan hoppa över verbet blev (eller liknande konstruktioner), eftersom det framgår av sammanhanget.
Kasuset används också för subjektiv predikatsfyllnad där subjektets tillstånd inte bedöms som stabilt, utan där det omtalade tillståndet är nytt jämfört med vad som vanligen brukar vara eller vad som var nämnt, eller underförstått, i kontexten tidigare.
I fraser som ”goddag”, ”godafton”, ”godmorgon” och liknande, används blivativ för att klargöra att man önskar att dagen, aftonen, morgonen och så vidare skall bli god. En del rekommenderar inte detta bruk, eftersom de tycker att det understryker att man inte anser att exempelvis dagen redan är god; man kan komma runt detta genom att säga ”goddag till dig också”. Exempel:
- Goddag Mumusighaledong dagĕnööhaledong
- Goddag till dig också Mumusighaledong dagĕnööhaledong dūĭ/dūēooo părabamphambabām
Brukadativ talar om vilket tillstånd någonting brukade befinna sig i, till exempel
- Grodan brukade vara en vattenorgel Harapadongabing ennan pinkōō (brukadativ av pinkāā).
Varadiv talar om vad någonting var innan det blev någonting annat, utan den durativa brukade-aspekten av föregående kasus. Till exempel
- Den artiga och mycket hjärtliga hälsningen var en kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvdes över det, tyckte Gudrun
- Haledongbing haledongdō tyckade Gudruna.
Som framgår används detta till predikatsfyllnader som anger tidigare normalstadium.
Man kan även använda ren varadivböjning. Om man håller upp en penna (”pernnönāā”) och säger ”harapadongdō”, kan man få åhörarna att gapskratta. Meningen blir ungefär ”det här var en groda tidigare, men har kanske inte alltid varit det och är nu ivilketfallsomhelst förvandlat till något annat”. Intressant nog används denna effekt ibland också i mystiska sammanhang, för att påpeka en mirakulös förvandling. Vatikanen har emellertid förbjudit bruket av denna form i samband med nattvarden. I samband med negation (”ĕe”) får det spännande effekter. Om vi tar vår vän pennan igen och säger ”pernnönāādō” (”det har varit en penna”), blir det bara fel, alla ser ju att det är en penna. Men negerat, ”ĕe pernnönāādō”, blir innebörden ”det har inte varit en penna, och den har inte förvandlats”. Detta är ett vanligt sätt att emfatiskt säga att en penna, till exempel, är just en penna. Det är dock grammatiskt oriktigt, eftersom pennan ju har varit en penna även tidigare. Det korrekta vore att hålla upp en penna och säger till exempel ”ĕe harapadongdō”… Nu blir innebörden ju ”detta har inte varit en groda som förvandlats”.
Sacrativ används för att visa att någonting är heligt. Okombinerat med andra ändelser kan det till exempel framvisa att något genomgått en apoteos eller blivit upplyst, med andra ändelser (som sätts sist) kan det användas i andra funktioner men för att förstärka den heliga aspekten av till exempel subjektet. Till exempel
- Gurun åt upp couscousen blir
- Gurubing etadē[22] kuskusāānbing
eller
- Guru etadē kuskusāānbing –bing
i vanliga omständigheter, men om det är en couscousrätt i ett tempel under en religiös högtid blir det
- Gurubing etadēe[23] kūskūsāā-ā.
Eftersom couscousen är helig i denna mening, kan inte den bestämda ändelsen (som hör till gurun, stå sist, och sacrativ slås aldrig ihop med bestämd form av det i kasuset böjda ordet).
Änativ används för jämförelser, till exempel
- Gurun är färre än couscouskornen Gurubing ferrarē kuskusēēkurenāārebing.
Blabblativ används för att markera att man är trött på ordet man pratar om. Ofta ersätter det ackusativ. Ett exempel:
- Grodan sjöng en trudelutt. Harapadongabing sungadēā ennan holedangāān. (Trudelutt böjt i ackusativ, neutral variant.)
- Grodan sjöng en trudeluttjävel. Harapadongabing sungadēā ennan holedongāāba. (Böjt i blabblativ för att visa ens missnöje.)
Man kan kombinera denna ändelse med andra kasusändelser, för att rätt syntaktisk funktion skall framgå, till exempel med blivativ för att påpeka att något förvandlats till något men att det inte gick så bra, eller att man helt enkelt är trött på att saker inte får vara vad de var från början.
Enkelt, väl?
Ordbildning – Orudūēēkarapadongāā
Ordsammansättningar är vanliga, och görs med hjälp av genitivändelsen i respektive genusen. Några enkla exempel:
- couscouskorn: kuskusāā + kurenāā > kuskusēēkurenāā
- artig och mycket hjärtlig hälsning från en kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvs över det: hadelonga + hadelong > haddelongēhadelong
Som framgår av exemplen används singularform av det första ordledet. Man kan använda pluralformen, då andra ledet är i plural och i synnerhet om det gäller saker som naturligt förekommer i flertal, till exempel couscouskorn på en diskbänk.
- couscouskorn (med kollektiv känsla): kuskusēēdiridongkurenāādiridong
Det normala skulle dock vara att säga:
- kuskusēēkurenāādiridong
Verb kan substantiveras med hjälp av ändelsen –dong efter verbets grundform. Verb som i normal infinitiv slutar på flera vokaler (stamvokal följd av infinitivändelse), tappar ändelsevokalen. Verb som slutar på konsonantstam behåller ändelsen. Mycket sällsynt är att andra ordklasser än verb förändras på detta sätt. Några exempel:
- se titta
- seende, syn tittadong
- förstå polletenramlarnēra
- förstående, förstånd polletenramlarnēradong
O.s.v.
Dessa substantiv får neutralt genus, eller mixed combination. Ändelserna följer respektive genus, utom i nominativ. Det gör dem lite svåra att använda, men de är ju lätta att känna igen, så det gör inget.
Ändelsen –dingo efter ett verb, adjektiv eller substantiv markerar övergången till det som förledet betyder, eller att man gör något till det. Samma regel som ovan nämndes för vokal- och konsonantstammar tillämpas även här. Exempel:
- particip prte
- participbildning prtedingo
- förstå polletenramlarnēra
- insikt polletenramlarnēradingo
Även dessa ord får neutralt genus, eller mixed combination.
Skillnaden mellan ändelserna –dong och –dingo är, att den första fokuserar på aktiviteten mer och den andra på resultatet. Ett tydligt exempel:
- tänka filoskāa
- tänkande filoskādong
- tanke filoskādingo
- tävla sjkŏmpa
- tävlan, tävlande sjkŏmpadong
- elvisp titika
- vispad kakfyllning som ett kollektiv titikadingo
Verbalinnehållsagentformbildning görs med ändelserna –dongo, –dongoa, –dongoāā, –dongoŭ, –dongok (en för varje genus, alltså). Dessa läggs till verbstammen och skapar ett substantiv som anger vem som utför handlingen som verbet innehåller. Exempel:
- sjunga sunga
- sångare sungadongo
- sångerska sungadongoa
- flyta prlafka
- flottör (i toalettstol) prlafkadongok
Substantiv kan omvandlas till verb med ändelsen –a. Denna läggs i regel till direkt efter substantivet. I enstaka fall försvinner genusändelsen först, för att underlätta uttalet. Feminina ords –a omvandlas till –ā. Exempel:
- katt pelle
- röra sig smidigt som en katt pellea
- elvisp titika
- vispa titikāa
Dessa verb kan sedan omgöras till verbalinnehållsagenter, enligt ovan beskrivna procedur. Exempel:
- kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvs över det
- hadelongēēchapatikēēsŭmērttuaēētitikāadongoa
Substantiv, pronomen och adverb kan göras till verb med ändelsen -tta. Dessa verb uttrycker en aningen abstrakt handling där förledet förvandlas från objekt till egentligt subjekt i en företrädesvis verbal handling. Då förledet slutar på lång vokal inträffar en slags metatesis quantitatis, där vokalen förkortas till halvlång och konsonanten retroflexeras. Exempel:
- du dū, dūa
- att dua durtta
- att dua en kvinna dūatta
- hälsning hadelong
- att säga hej hadelongtta
- trevligt mysipysigkō
- att bete sig på ett trevligt sätt mysipysigkortta
Substantiv kan omvandlas till adjektiv med ändelsen –blong. Några exempel:
- groda harapadonga
- grodig, grodaktig harapadongablong
- potatis pĕttātāā
- potatisliknande pĕttātāāblong
Dessa adjektiv kan senare anpassas till adverb i sedvanlig ordning:
- grodaktig harapadongablong
- han sjöng grodaktigt sungade harapadongablongkō
Modulanter – Poffadingoorŭdūdiridong
Substantiv kan prefigeras och därigenom moduleras, på detta sätt:
Prefixet sjpalong- ger betydelsen lite. Exempel:
- gurka gurunēēgodilongāā
- lite gurka sjpalonggurunēēgodilongāā
Prefixet megalo- ger betydelsen mycket. Exempel:
- curry kurryāā
- mycket curry megalokurryāā
Observera att dessa prefix enbart kan användas med substantiv. Som synes används de till ämnesord. Man kan alltså inte säga ”mycket lärare”, med betydelsen ”många lärare”, som man kan göra på svenska. (*Megaloguru är alltså fel.) Däremot kan substantiv, och då icke enbart ämnesord, kombineras med prefixen och böjas i partitiv genitiv, då de används som predikatsfyllnad i meningar som han är mycket lärare, hon är lite groda, och så vidare. Detta görs då istället för att göra om substantiven till adjektiv med ändelsen –blong, som ovan nämnts. Exempel:
- han är mycket lärare megaloguruī[24]
- det är inte så mycket groda över henne sjpalongharappadongē
Prefixen kan även kombineras med substantiv i genitiv. Detta är en partitiv genitiv, som uttrycker att man vill ha en del av det man talar om. Exempel:
- Ge mig lite gurka (underförstått, lite av gurkan)
- Jag ser mycket gurka (underförstått mycket av gurkan, men inte allt)
Byte av genus – koppĕlahō´pēēklafsadong
De flesta ord kan byta genus, enligt vissa tydliga regler.
Maskulina substantiv slutar på nolländelse, i regel med en konsonantstam före. De uttrycker, som nämnts ovan, att det substantivet indikerar är en animerad varelse[28] av hankön. Dessutom används det till utegrillar, som vanligen heter ŭrttenafroff. Genuset omfattar även vissa kroppsdelar. Det är mycket ovanligt att substantiv av andra genera omgöres till maskulina.
Feminina substantiv slutar på ändelsen –a. De omfattar animerade varelser av honkön, samt husgeråd utom utegrillar. Det är mycket ovanligt att andra genera omvandlas till feminina.
Neutrala substantiv slutar på ändelsen –āā. Många saknar dock denna ändelse och kan förväxlas med maskulina ord. Till den neutrala gruppen räknas emellertid alla inanimata, utom husgeråd, vilket gör det lätt att skilja dem från maskulina ord. En intressant detalj är, att ett husgeråd som slängts bort, förstörts, gått sönder, eller liknande, görs om från maskulina eller feminina till neutrala. Man byter helt enkelt ut ändelsen. Husgeråd som bara råkat tappas bort, förstöras, eller som gått sönder av långvarigt slitage (minst en tre årtionden), behåller sitt ursprungsgenus, som affektionsmarkör.
Substantiv i realgenus slutar på ändelsen –ŭ. De betecknar animata som den talande inte hyser större uppskattning för. Ett maskulint eller feminint ord kan alltså byta ändelse för att markera att man inte tycker om det man talar om. Även i subjektsform är detta möjligt. Neutrala substantiv kan inte bli reale.
Mixed combination slutar på ändelsen –k och substantiv i den gruppen är också illa omtyckta av talaren. Det är dock ett artigare genus än reale, eftersom de tar hänsyn till den man talar med. Man visar att man själv är missnöjd, irriterad eller grinig, men att man förstår att samtalspartnern kan tycka annorledes. Samtliga andra genera kan göras om till detta genus.
Substantiverade verb med ändelsen –dong är, som nämnts, neutrala, eller mixed combination. I nominativ slopas emellertid ändelsen eller –āā eller –k.
[1] Hadelong = artig och mycket hjärtlig hälsning (kan även vara interjektion)
[2] Hadelonga = kvinna iklädd hemmagjord sari men som inte yvs över det.
[3] Titikāā = elvisp som slängts på kommunal soptipp (slängda husgeråd görs om till neutrala, om det inte handlar om sådana som råkat slängas och som man vill ha tillbaka för att man tycker om dem, då de fortsätter att vara feminina (eller maskulina om det är en utegrill), men med förlängd antepenultimavokal, kort blir halvlång, halvlång blir lång och lång blir längre). En vanlig elvisp heter alltså titika, och en man tycker om men borttappat titīka.
[4] Hadelong = gitarrplonksljud, vilket ses som ett animatum om det åstadkommes av en god lutospelare.
[5] Vokalen ŭ uttalas som u i svenska uuuuh vad äckligt.
[6] Haledongk = lukten av lavendel i potatissoppa.
[7] Kan uttalas ĕōō, med ett långt å-ljud, eller med tre separata halvlånga å:n.
[8] Metates i konsonantklustret i anslutning till antepenultimastavelsen och lång ändelse.
[9] Antepenultimavokalen förkortas.
[10] Obs. nolländelsen.
[11] Konsonanten före slutvokalen bortfaller regelbundet
[12] Konsonanten före grundformsändelsen förlängs.
[13] Ändelsen är –dōō, men konsonanten assimileras med ändelsekonsonanten i stammen.
[14] Ändelsen är –dō, men konsonanten assimileras med ändelsekonsonanten i stammen.
[15] Förlängning av sista vokalen i grundformen.
[16] Förlängning av sista vokalen i grundformen.
[17] Förlängning av alla vokaler (extravokal i ändelsen).
[18] Sista vokalen förlängs och grundformsändelsen försvinner.
[19] Mycket ovanlig form, eftersom den kan uppfattas stötande.
[20] Konsonanten i antepenultimastavelsen görs retroflex.
[21] Verbet kan hoppas över, men är oftast inte struket. Prepositionen kan strykas, särskilt i fasta uttryck.
[22] Etade är ”åt”. Ändelseförlängning visar på genomförd handling (perfektiv aspekt). Etadē blir ”åt upp”.
[23] Ändelsen –ēe är perfektiv men med en förlängning av halvlängd för att visa ödmjukhet under handlingens fullbordande med en efterdröjande känsla av tillförsikt.
[24] Pronomen och kopula kan hoppas över i denna konstruktion, om det klart framgår vem som är subjektet.
[25] Maskulinum.
[26] Femininum.
[27] I detta exempel borde gurka stå i ackusativ, men den partitiva genitiven ersätter den andra formen.
[28] Till gruppen räknas människor, djur, insekter, fåglar, gudomliga varelser samt påhittade företeelser som tomtar, drakar, kolibrigrodor och liknande, förutsatt att de är goda, snälla och trevliga. Om de inte är det, räknas de som neutrala eller böjs i realgenus. Gudomliga varelser kan böjas i sacrativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar