Några exempel:
- Grodan äter den. Harapadongabing etā-āōūāān. (Enda möjliga lösningen.)
- Du äter den. Dū/dūa etāi-āōūāān. (Neutral variant.)
- Dū/dūa etā-āōūāān-i. (Betonad variant.)
- Ni äter grodan. Etāī harapadonganbing.[1]
- Ni äter den.[2] Etāī-āan. (Neutralt.)
- Etā-āan-ī. (Betonat.)
- Etāī-āan-bing. (Böjning i bestämd form av objekts-pronomenet för att visa att man känner till att objektet skulle ha stått i bestämd form om det hade varit ett substantiv; mycket ovanlig form.)
De flesta väljer den mest normala, neutrala varianten, eftersom språket annars blir väl tillkrånglat även för de mest vana talarna.
Alla pronomen kan böjas i de flesta kasus. Ändelserna är de samma som för substantiv och adjektiv. Första och andra person finns bara i maskulinum och femininum (om en författare av någon anledning behöver få en elvisp, till exempel, att prata, så får författaren välja kön på den, eller konstruera en egen form enligt de vanliga ändelserna). Tredje person finns i alla fem genus.
Personliga pronomen
Personliga pronomen används inte så mycket, men såhär ser de ut:
- jagegōo, egōoa
- du dū, dūa
- han ū
- hon ā
- det (neutrum) āōū
- den (reale)
ŭ - den/det (mixed combi.) klonk
- vi egōdong, egōadong
- ni dūidong, dūiaadong
- de (animata) ūdong, ādong
- de (neutrala) āōūdong
- de (reale)
ŭdong - de (mixed combin.) klongidong
I tabellform kan de sammanfattas sålunda:
| | |||||
Tilltalsformen på hindulooni är mycket vardaglig och folklig. Till en person säger man du, till flera ni. Inga krusiduller behövs – men objekt kan förstås genusbytas för att markera personlig inställning. Talaren ser till att hålla reda på sitt eget och medtalarnas biologiska kön, också, eftersom alla pronomen finns i maskulinum och femininum. 3:e person finns även i de tre övriga genera.
I tabellen på nästa blad visas 1:a person singular i alla kasusen. Därefter kommer 3:e person i respektive genus. Resten får ni räkna ut själva! (Han, ū, böjs som egōo (ändelserna i fetstil), hon, ā, som egōoa, och samma gäller för vi och ni.
Som subjekt används nominativformerna, som direkt objekt ackusativen, som indirekt objekt dativen. I övrigt använder man den form som resten av objektet står i.
| kasus | maskulinum | femininum | neutrum | reale | mixed combination |
| Nominativ | egōo jag | egōoa | āōū |
| klonk |
| Genitiv | egōoī min, mitt | eggōoē | āōūēē |
| klonkīē |
| Dativ | egōoĭ till mig | egōoĕooo | āōūūū |
| klonkĭo |
| Ackusativ | egōoon mig | egōoan | āōūāān |
| klonkkan |
| Instrumentalis | egōoama med mig | egōoāma | āōūāāmā |
| klonkāmă |
| Lokativ | egōoinuti på mig | egōoi | āōūīī |
| klonkinbakat |
| Separativ | egōofrong från mig | egōo | āōūmadovēē |
| klonkkingkong |
| Blivativ | egōoibŭsĭbŭs bliven till mig | egōokalsong | āōūhaledong |
| klonkk |
| Brukadativ | egōodŏ brukade vara mig | egōodo | āōūōō |
| klonkdo |
| Varadiv | egōodō var mig | egōodō | āōūāādō |
| klonkkdō |
| Sacrativ | egōōōng jag/mig[3] | egōō | āōūū-ā | Denna form finns inte. | klōnk |
| Änativ | egōore än mig | egōoare | āōūāāre |
| klonkbäng |
| Blabblativ | egōoetsetela tråkiga tjatiga mig | egōoaosovidale | āōūāāba |
| klonkókō´ |
Några exempel.
Jag ser dig. Egōo/egōoa tittāodūon/-dūan.
Jag kammar mig. Egōo/egōoa kammīo.
Jag kammar dig. Egōo/egōoa kammāodūon/-dūan.
Jag kammade dig flera gånger. Egōo/egōoa kammadepelargongāodūon/-dūan.
Hon kammade sig klart. Ā kammadēī.
Possessiva pronomen
Man använder i regel genitivformerna av de personliga pronomina för att uttrycka ägande. Detta är den neutrala, vardagliga varianten som aldrig är fel. Man rättar sig efter genus på ägaren, grammatiskt genus på objektet spelar ingen roll.
Det finns även en genitivändelse som man kan hänga på korrelatet, eller på verbet som är predikat i meningen där objektet utgör korrelat till vad som på svenska skulle vara genitivattributet. Denna ändelse läggs på efter kasusändelsen, men före pluraländelse och eventuell bestämd ändelse.
Genitivsuffixet finns i en personlig variant, som antyder att objektet ligger den talande eller den omtalade varmt om hjärtat, och i en intensiv variant, som anger att det man talar om verkligen tillhör vem det nu vara kan; den intensiva varianten kan ofta översättas med min egen, hennes egen, och så vidare. Detta suffix kombineras med ett prefix som alltid kommer allra först i ordet.
Det fina med detta är att man även kan använda de personliga pronomina i grundform och förse dem med genitivsuffix (och -prefix). På så sätt kan man kasusböja pronomina och ända uttrycka genitiv. En gudomlighet kan i en helig text säga saker som ”Min bok är god”, och då böja ”jag” i sacrativ och förse det med genitivsuffix (”Egōōōngm lullēēāā ära mumusig”). Formerna ser ut såhär:
| | neutral variant (genitivform av personliga pronomina) | personlig variant (suffix) | intensiv variant (prefix och suffix) | |||||
| | mask. | fem. | neutrum | reale | mixed combination | mask. och fem. | mask. | fem. |
| 1:a person singular | egōoī | eggōoē | - | - | - | -m | e-, -mng | |
| 2:a person singular | dūī | rddūē | - | - | - | -i | e-, -ipu | |
| 3:e person singular | ūī | āē | āōūēē |
| klonkīē | -rtt | e-, -ūrtt | ĕa-, -rtt |
| 1:a person plural | egōdongī | egōadongē | - | - | - | -mdong | e-, -m´ngdong | |
| 2:a person plural | dūidongī | rddūiaadongē | - | - | - | -idong | e-, -ipodŭng | |
| 3:e person plural | ūdongī | ādongē | āōūdongēē |
| klongidongīē | -körderŏng | e-, -pingu[4] | |
Exempel:
min groda egōoī harapadonga (manlig talare)
eggōoē harapadonga (kvinnlig talare)
harapadongam (min kära groda, oavsett kön)
eharapadongamng (min egen groda, avsett kön)
din moster dūī fpinga
rddūē fpinga
fpingai
efpingaipu
hans lampa ūī lamapā
lamapārtt
elamapāūrtt
hennes trudelutt āē holedongāā
holedongāārtt
ĕaholedongāārtt
vårt Gotland egōdongī Gotlandāā (manliga/blandade talare)
egōadongē Gotlandāā (kvinnliga talare)
Gotlandāāmdong
e-Gotlandāām´ngdong
ert innehåll dūidongī p
rddūiaadongē p
pidong
epipodŭng
deras potatis ūdongī pĕttātāā
ādongē pĕttātāā
pĕttātāākörderŏng
epĕttātāāpingu
Jag ser min groda egō tittāo harapadonganm,
egō tittāom harapadongan,
egō tittaāo eharapadonganmng
egō tittāo egōī harapadongan
egō tittāo egōm harapadongdo[5]
egō tittāo egōm harapadongdō[6]
egō tittāo egōm harapadongkalsong[7]
Reflexiva pronomen
Man använder den reflexiva böjningen av verben.
Reciproka pronomen
Finns inte. Man använder den reflexiva böjningen av verben, och kombinerar de personändelser som de gäller. För att ta ett exempel:
De kammar varandra. Varandra är här = ”han” och ”hon”. Bägge är tredje person, som har nolländelse. Man upprepar då reflexivändelsen -ī.
Kammī-ī.
Ni kammar varandra. Här avses ”du” och ”du”.
Kammīii.
Eftersom detta är svårt att hålla reda på, brukar man uttrycka sig enklare och helt enkelt tala om vem som gör vad.
Du kammar henne och hon kammar dig sedan.
Kammāi-an ö kammā-dūan/dūon pring.[8]
Eller med den passiva formen och agenten i instrumentalis.
Du kammas av henne och hon kammas av dig sedan.
Kammēi-āāma ö kammē-dūāma/dūama pring.[9]
Relativa pronomen
Man använder helst inte relativa pronomen på hindulooni, då de anses skräpiga. Men några kan behövas. Detta är de vanligaste:
som kolonk
vars kolonkī, kollonkē, kolonkēē, kolonkĭ, kolonkīē
vilken kolonk
Observera att man inte använder den svenska konstruktionen ”som han tittar på”, ”som han äter med” eller ”på vilken han tittar”, o.s.v. Istället används kasusböjd form av kolonk i respektive genus. Grammatiktrötta talare använder mest neutrumformerna, men detta anses lite otrevligt.
med vilken kolonkama, kolonkāma, kolonkāāma, kolonkăma, kolonkāmă
på/i vilken kolonkinuti, kolonki, kolnokīī, kolŏnkpŏ, kolonkinbakat
från vilken kolonkfrong, kolonk[10], kolonmadovēē, kolonksolong, kolonkkingkong
till vilken kolonkĭ, kolonkĕooo, kolonkūū, kolonkŏ, kolonkĭo
av vilken kolonkī, kollonkē, kolonkēē, kolonkĭ, kolonkīē
vilken (ack.) kolonkon, kolonkan, kolonkāān, kolonkăŏn, kolonkkan
O.s.v. Övriga former är dock mycket ovanliga.
Det opersonliga pronomenet man – ”ennanan”
Språket saknar ett opersonligt pronomen. Man använder istället en, försett med en ändelse för att man skall se att det är ett pronomen. Det är oböjligt. Och såhär ser det ut, i ett exempel:
man är man ennanan ärā machong
Utpekande pronomen
Utpekande pronomen finns på hindulooni i fem grader. De baseras i enkelhet på hur nära den talande eller den tilltalade ett omtalat objekt befinner sig i talsituationen eller i den situation det talas om. Pronomen för objekt den talande har ett personligt förhållande till prefigeras med e-, och objekt man inte har något som helst förhållande till kan prefigeras hippo-. Såhär ser de neutrala formerna ut:
| | Maskulinum | Femininum | Neutrum | Reale | Mixed combination |
| 1:a graden ”Den här” Om det som den talande håller i handen | ding | dinga | dingāā | ding | dingk |
| 2:a graden ”Den här” Om ett föremål nära den talande | darong | daronga | darongāā | darong | darongk |
| 3:e graden ”Denna” Om ett föremål en bit bort ifrån den talande (i idealfallet mellan den talande och den tilltalade) | daroang | daroanga | daroangāā | daroang | daroangk |
| 4:e graden ”Det där” Om ett föremål mer eller mindre långt borta | lambada Formen är oböj-lig i nominativ men böjs i de andra kasusen. | lambada | lambada | lambada | lambada |
| 5:e graden ”Det där” Om ett föremål som den tilltalade håller i handen | hadelong | hadelonga | hadelongāā | hadelong | hadelongk |
Naturligtvis böjs formerna i de olika kasus som finns. I enklare språk ersätts dock böjningen med -n, som även förekommer på siffran ett och adjektiv. Exempel:
Jag ser den här grodan (i min hand) Tittāo dingan harapadongan
Jag ser den här grodan (en meter bort) Tittāo darongan harapadongan
Jag ser denna groda (mellan oss) Tittāo daroangan harapadongan
Jag ser den där grodan (70 meter bort) Tittāo lambadan harapadongan
[1] I mycket avancerad stil stoppas inte bara pronomen in i verben, utan även andra objekt. Meningen kan alltså bli ”etā-harapadonganbing-ī”.
[2] Observera att groda är ett feminint ord.
[3] Används endast i heliga skrifter när Gud säger något.
[4] I tjusigare hindulooni finns femininvarianten ĕa-, -pingu.
[5] Här är groda böjt i brukadativ, för att ange att det man tittar på brukade vara en groda, men nu har blivit något annat.
[6] Här är groda böjt i varadiv, för att ange att det man tittar på var en groda för en tid sedan, men inte alltid har varit en groda och inte är det nu heller.
[7] Här är groda böjt i blivativ, för att ange att det man tittar på inte brukade vara en groda förut, men nu är det eller (inte lika troligt) står i begrepp att bli det (för den senare varianten bör verbet helst förses med imperfektiv aspekt).
[8] Skillnaderna i former beror på om det är feminint eller maskulint.
[9] Se förra noten.
[10] Undviks helst i femininum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar